Ofrivilligt synsk

I går natt drömde jag en sån där dröm som liksom berättade något, men jag inte förstod vad. Inte en vanlig dröm, som tuggar vardagens upplevelser, utan en med budskap. Jag tycker jag kan skilja dem åt.

 

Drömmen var så här: Jag åker bil tillsammans med några. Vi är på en smal bergsväg, med brant bergvägg på vänster sida och brant stup till höger. Plötsligt bara går det inte längre, vi får helt enkelt inte plats. Bakänden glider utför stupet och vi faller handlöst utför. Där nere finns en hård väg kantad med nåt mjukt (snö?). Jag vet att jag försöker balansera bilen att landa rätt. Vi landar mjukt. Men det var nära ögat.

 

Mer än så var det inte. En kort-kort-film, liksom. Jag undrade igår morse vad den drömmen gjorde i mitt liv just då.

 

Nu, ett dygn senare blir jag så där brydd igen. Vi, min kollega och jag, hade nämligen ett möte med en kund igår. Jag vill inte berätta detaljer om mitt jobb här, men kan säga att symboliken med en bilfärd som slutar i mjukt fall ändå har sin träffsäkerhet. Det som händer i den kundrelationen är bland det svåraste och mest krävande jag varit med om i mina konsultdagar.

 

Det stör mig att jag hade drömmen före mötet, inte efter. Drömmen förebådade något, inte bearbetade. Den berättade i förväg att omständigheterna tränger ut oss på en icke farbar väg (mellan bergägg och stup), vi kommer att vara med om en farlig situation där vi en stund inte alls råder över situationen (fritt fall) och att det trots allt slutar väl (mjuk landning). Hur kunde jag veta detta i förväg?

 

Nå, jag kan alltid trösta mig att drömmen mycket väl kan ha helt andra tolkningar, som inte är så där synska, förebådande.

 

Men det känns inte så. Det verkar vara en hårfin skillnad mellan bearbeta något som är upplevt och förebåda något som kommer att upplevas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0