Myyyys
I helgen hälsade jag på tvillingfamiljen. Jag har umgåtts nära. Det finns liksom inte något alternativ till det. En etta är en etta.
Jag har kunnat hjälpa till en del och bl a tagit några timmars nattpass. Morgontimmarna är liksom inget problem för mig. Jag myser av tanken på att ha haft den ena och den andra i mina armar. Matande, rapande, sovande. Däremellan blöjbyten. Båda hör och ser, helt uppenbart. Följer med blicken, en stund. Huvudena stadgas. Trots att de är födda för dryga två månader sedan, så är de inte att betrakta som mer än just nyfödda, för de skulle varit födda först för 2 veckor sen.
Under lördagen gjorde familjen sitt första hemma-hos-besök hos farmor. Därefter for vi alla till Skogskyrkogården och tände ljus för de döda som vi ville minnas.
Jag imponerades av folklivet. Det var tusentals människor ute i mörkret, mumlande, ljuständande. Väldigt vackert.
På söndan reste jag vidare hemöver med en mysig känsla i kroppen, doftandes sur mjölk.
Imponeras över föräldrarnas tålmodighet och kraft. De har verkligen att göra. Dygnet runt. Just nu går de på skift under natten.
