Som att trycka på knappen

Jag tog som vanligt taxi till bussen som tar mig till tåget som tar mig till… ja, jag ska till Drottningstaden igen och stanna till en sväng hos tvillingfamiljen på SÖS. Full av bubbel över att återse de små – och stora – kunde jag inte låta bli att berätta för taxichauffören om det STORA mötet.

 

- Jag måste få berätta vart jag ska. Jag ska stanna till på SÖS och träffa mina ganska nyfödda barnbarn. Tvillingar. Enäggstvillingar. (Brännavägen och OK-rondellen).

 

Jag var väl medveten om att det är ”svårslaget”, men är man stolt och uppfylld så är man. Då får man ta till de knep som står till buds. Dessutom blir det mera verkligt då jag kommunicerar det.

 

Det var som att trycka på knappen. Först var han deltagande och empatiskt förstående inför det stora i att träffa barnbarnen. Han gjorde ett riktigt bra inkännande jobb. (Gånsviksvägen)

 

Sen kom han loss. (Gånsviksvägen - Nybrogatan.) Han berättade att han blev morfar för fyra år sedan. En liten gullklimp till kille som han älskar att vara med. De första tre åren bodde pojken hemma hos morfar. Nu åker han och hämtar honom då han är ledig och då får mamman säga vad hon vill. Sen berättade han att mamman var ung, bara 17 år då hon blev mamma. Hon gick på gymnasiet, hotell- och restaurang. - Vi tyckte hon blev lite tjock och tänkte att de nog provsmakar en hel del där på restaurang-skolan. Inte så konstigt. En vacker dag sa hon till mig att nu får du skjutsa mig till BB. Hon hade inte sagt nånting. Inte på hela tiden. (Nybrogatan, ungefär vid kommunhuset.)

 

- Först hade hon förnekat tillståndet för sig själv. Sen hade hon mörkat för oss alla i sin omgivning. Min flickvän blev alldeles förkrossad över att hon känt sig tvungen eller valt att hålla inne med en så stor händelse.

 

- I början blev det trassel med Socialen. Hon ville inte tala om vem pappan var. Vi vet vem det är, men... Han har varit våldsam, misshandlat henne, mordhotat och haft sig en längre tid och nu har han flyttat utomlands. Hon vill inte ha med pappan att göra. Men på Soc blev det problem.

– Bara så att du vet det, så kommer du att få livslånga problem, sade de.

- Tufft att bli förälder med de ”lyckönskande” orden, sade han.

- Jag har varit borta mycket, är yrkesfiskare och har seglat över delar hela jordklotet, Barents hav bl a. Sen pojken kom bestämde jag mig för att stanna hemma och finnas till hands för honom. Han är min ögonsten. Vi har det så himla kul ihop. Så nu kör jag taxi. (Rondellen vid Järnvägsstationen)

 

Vi enades om att den delvis sorgliga inledningen på historien nu har ett mycket lyckligt anslag. (Resecentrum)

 

Hur lång taxifärden var? Tja, sisådär 5-6 minuter. På sin höjd. Inklusive kort-betalning. Ett helt liv på några minuter. När knappen väl var tryckt på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0