Blött trädgårdsarbete

Igår hade vi gemensam trädgårdsdag i min bostadsrättsförening. Jag klädde mig i arbetskläder och kom punktlig och arbetsvillig.

 

Vi var väl sisådär 20-talet personer när vi var som flest. Det duggade men gick bra att röja ändå. Jag hängde på en Anki och krattade bort små mossfläckar ur rabatterna och så krattade jag löv. Jag lånade hennes nyckel till cykelförrådet så jag kunde plocka ut min instängda cykel. Efter någon timme var väl jobbet gjort och det var dags för kaffe i Albert Hall, vår gemensamma samlingslokal. Jag valde att sätta mig vid såna personer som jag inte kände. Birgit och Kurt blev det och så en man från Övik, som jag inte uppfattade namnet på.

 

Birgit är jämngammal med mig och nybliven pensionär. Hon har jobbat som klockförsäljare på samma arbetsplats i 24 år. Fina klockor. Vi pratade om de schweiziska klockornas storhetstid, undergång och återinträde som marknadsledande. Fina klockor av idag är mekaniska (igen) och kostar ledigt bortemot 50 långsjalar. Visade henne min armbandsklocka och frågade om hon kunde säga nåt om den, var den är köpt, t ex. Det kunde hon inte. Den var nyligen inköpt på Designtorget.

 

Jag fick veta att hon, som bodde rakt ovanför mig, dog i påskhelgen. Och att det på senare tid är många som fallit ifrån. Några bor inte i sina lägenheter för de vårdas på sjukhus eller bor på boenden för dem i livets slutskede. Om den viktiga och välkomna föryngringen, den som inte välkomnas av alla. De äldsta vill ha det som förr. Vilket är lätt att förstå. Om att vårt boende är att betrakta som en slutstation.

 

Livets sista tredje- eller fjärdedel har börjat och jag har valt ett bekvämt boende för den delen av livet. Så är det. Det är lite svårsmält för mig, men jag jobbar på att inse att det är så.

 

Vi satt vid flera bord. Det här är ett av dem.

 

Jag pratade med flera. T ex Runa, som sedan tidigare en av mina favoriter. Född 33. Nu berättade hon om hur hon kom från Umeå (eller var det Övik?) till Göteborg drabbad av kärleken, hur hon blev sekreterare på olika medicinska forskningsprojekt, bla neurosedynbarnen, hur det var att vara mamma på tiden då barnomsorgen inte var utbyggd.

 

Sen drog jag iväg och hämtade mina nya glasögon, 2 par, så nu kan jag se bättre, lämnade cykeln på vår-översyn och handlade lite mat på tillbakavägen. I hellregn. När jag var tillbaka hade trädgårdsgänget övergått till att äta varm korv och dricka vin, i nämnda lokal. Jag hängde på och där blev jag häckande till sena kvällen. Den ena flaskan efter den andra korkades upp och till slut satt även jag och drack några glas. Det var mycket trevligt att lära känna ännu fler personer och med vinets hjälp var de lättpratade.

 

 

Så kom Stellan. Jag fick veta att Stellan var nåt i hästväg, fast inom segling. Han blev häckande han med och vi var lyssnande till hans bravader. Så försvann han för att hämta nåt och kom tillbaka med böcker, bilder och broschyrer. Han får en egen blogg...

 

Det blev en minnesvärd dag i hällregn och flödande vin, där jag kunde beta av ännu ett antal levnadsöden. Och så har jag luftat min cykel och träffat en legend. Dessutom har jag haft nypremiär i gymmet med två kompisar nu på söndagsmorgonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0