Kontext

Det gick BRA idag.

Jag fick bästa tänkbara besked.

Ingen cancer spårat i vävnadsprovet. Skall skrapas för att få ytterligare en försäkran om att jag inte bär på en ny cancer. Eller ännu värre - en gammal metastaserad cancer. Till veckan. Om det provet också är bra ska jag behandlas gulkroppshormon som gör att kroppen själv gör sig av med det som är källan till mina besvär (blödningar).

Efter några känslokrumbukter känner jag ren och skär glädje, lättnad och tacksamhet.

Summerar att jag har blivit lotsad att ta prover av min kära urolog. Att jag råkade välja ett ställe där jag blev mottagen av en mentor i ett ledarskapsprogram jag lett. Och att jag av henne blev slussad till en en redigt duktig gynekolog. Att mina kollegor bryr sig och undrar hur det gått med undersökningen. När jag skrapas kan det bli så att sambon till en kollega kommer att vara operationssköterska.

Det är som om jag hade en rad änglar runt mig som bara vill mig väl. Överallt där jag vänder mig finns de, för att underlätta, hjälpa, stötta... Jag har änglavakt. Var dom finns? Ja, vad jag kan se så finns de här på jorden. Runt mig.