Händelserik händelselöshet

Jag är på resande fot sedan en tid. Tycker inte att det hänt så särskilt mycket värt att skriva om. Men när jag skärskådar den senaste veckan och sätter rubriker på de olika delupplevelserna, så blir det ju värsta svallerpressrubrikerna. Åtminstone om man är lite lagd åt det dramatiska, åt att skildra stormarna i ett vattenglas. Vad sägs om ” Pu! Babybubbla, akututryckning, skilsmässa, återtåg och smärtsam längtan” på bara en vecka?

 

Jag har haft fullt upp med folk dagarna i ända. Som den kvällströtta människa jag är blir det inte mycket skrivet i bloggen, för jag somnar på väg till kudden. Som den morgonpigga människa jag är blir det inte skrivet heller, får då är det full huggning med andra.

 

Pu

I slutet av förra veckan var det spurt på anbudsskrivande och med ett pu lämnade vi in dagen före sista inlämningsdag. Vi tror inte att vi får uppdraget, men valde att lägga i alla fall för att få en prövning på hur de ser på vår vetenskapliga grund. Håller den enda forskningen vi har för att komma igenom deras kravfilter på evidensbaserade program? Skulle inte tro det, men det vore bra att veta.

 

Babybubbla

I helgen var jag hos tvillingarna. Det är som att gå in i en alldeles egen värld frikopplad från den yttre världen. In i den bubblan kom några sms från föräldrarna till mitt nyfödda barnbarn. Bilder och kommentarer om hur den lilla prinsessan håller mamman vaken HELA nätterna. Snacka om babybubbla. Där är gott att vara. Ett tag. Ofta.

 

Akututryckning

Så bar det iväg norröver för att delta i en workshop om systemiskt organisationsarbete och en 2-dagars nätverksträff plus ytterligare några jobbrelaterade händelser. För workshopen hade vi engagerat en partner från staden där jag numera bor. Kort före får vi veta att han akut lagts in på Sahlgrenska, alldeles gul. Där är han kvar och utreds nu av leverexperter och vi håller alla tummarna. Vi valde att inte ställa in utan löste situationen gentemot de anmälda deltagarna med att själva gå in och genomföra workshopen. Med den äran, om jag får säga det själv. Det blev en snabb förberedelse där min del var att föreläsa (faktiskt) om Appreciative Inquiry.

 

Skilsmässa

Efter två dagars gonigt nätverkande fortsatte jag norröver till staden där jag bodde helt nyss. Kom hit igår. Märker att jag håller på att göra slut. När jag vandrade till min kompis som jag övernattat hos, såg jag på de välbekanta husen och gatorna med en distanserad, närmast avståndstagande hållning. Fångade mig i den hållningen och tänkte att så må det ju bli. Har man flyttat så har man. Då är det relevant att skilja sig, att göra slut med sitt tidigare boende. Förlåt Härnta, men jag gör slut nu. Däremot gör jag inte slut med mina vänner. Tvärt om, de är mer välkomna i mitt liv än någonsin.

 

Återtåg

Om någon timme går jag till min revisor, skriver på årsbokslut och hämtar ekonomipapper. Därefter påbörjas återtåget till den stad jag numera bebor. Jag-ska-bara, först. En chefshandledning i regionhuvudstaden och ännu ett flera dagars tvillingfamilj-besök innan jag på söndag återvänder HEM för att bl a gå på mitt livs första årsmöte i bostadsföreningen. Det ska bli intressant.

 

Smärtsam längtan

Nästa helg, först, bär det av till nyfödda Tyra och hennes familj. Det längtar jag till så det nästan gör ont.

 

Därmed har jag beskrivit senaste veckans upplevelser, som när de får ord på sig tycks både händelserika och dramatiska, men som när jag sitter här och känner i min kropp, så känns de alldeles alldagliga. Inget särskilt alls, det är lugnt.  Kort sagt – det händelselösa är händelserikt, och vise versa. Det beror bara på hur man ser på saken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0