Jag är bliven farmor

Det skedde det som vi i närmsta familjekretsen visste skulle ske den 6 mars. Grynet skulle få se dagens ljus med hjälp av ett planerat snitt.

 

Det är lite speciellt att veta när det ska ske. Så har det råkat bli för alla mina tre barnbarn, att vi vetat när. Kvalitéen på väntan är en annan än den att ha beredskap för att det kan bli vilken dag som helst, vilken vecka som helst. Den är ihopsamlande, upptrappande och riktad, på nåt vis.

 

Jag kunde bara inte låta bli att följa med i tanken redan kvällen innan. Tänkte på hur orolig sömn föräldrarna förmodligen kommer att ha sista natten före. Särskilt som sömnen inte varit den bästa nätterna dessförinnan. Jag låg där och tänkte på deras oroliga nattsömn så att min nattsömn blev orolig, den med. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade den natten. Sen var jag med dem i tanken när de packade ihop sina sista grejer - det mesta var ju packat och klart sedan länge - och jag var med dem i bilen till sjukhuset också. I tanken alltså.

 

Därefter hade jag ett sjå. Jo, jag kunde klä mamman i sjukhus-operationskläder, det kunde jag. Men jag såg inte för mitt inre var sonen var och om de blev omhändertagna på en gång eller om något akut fick gå före. Lite disträ försökte jag samla ihop mig till något som i bästa fall skulle kunna kallas jobb. Mina kollegor blev naturligtvis informerade om vad som pågick, att jag just nu håller på att bli farmor. Men, ja, de är karlar i byggsvängen. De sa bara jaha och så jobbade dom vidare. Lika så bra, tänker jag nu så här efteråt. Det blev faktiskt lite jobbat.

 

Under lunchen kröp det i mig. Mindes hur det var förra gången när tvillingarna föddes. Då dröjde det till sen eftermiddag innan vi fick nåt livstecken. Det kändes som eoner att behöva vänta så länge en gång till. Men man vet ju aldrig. Jag hade varit storsint och sagt åt sonen att se till sig och sin familj i första hand och att först i andra hand meddela omvärlden. Denna godhetens rekommendation förbannade jag nu där jag satt med mina karlakarlar och åt lunch.

 

Plågan blev faktisk relativt kortvarig. Sonen ringde när lunchen gick mot sitt slut.

 

Tyra föddes 10.30, är 52 cm lång och 3,8 kg tung. Allt hade gått bra, bara lite krångel med ryggbedövningen, och nu så.... ja, han var LYCKLIG.

 

Den mängden information var tillräcklig för stunden. Den karamellen dög gott att suga på i flera timmar. Sen började det komma bilder från mamman.

 

Jag säger bara det att

- Åååååå

 

Så kom det sig att jag blev farmor den 6 mars kl 10.30 till en liten Tyra, som själv eller tillsammans med sina tvillingkusiner Signe och Hedda ska få åka skrindan Drago till Trädgårdsföreningen och leka, upptäcka och filosofera.


Kommentarer
Postat av: vännen i v-ås

Det där sista lät helt ljuvligt, jag fick en bild i huvudet. Tre flickor dragna i den röda vagnen av en rödklädd farmor/mormor. Vilken förebild de flickorna har!!!!! Kram

2012-03-12 @ 23:16:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0