Kontext

Det här åt vi, dvs det här var den mungoda maten.

Citronkyckling med oliver
efter Anna Bergenström

1 stor färsk kyckling – dela i portionsbitar
1 citron – tvätta, skär i rejäla skivor
10-12 gula smålökar
10 skalade vitlöksklyftor – skala dela
1 grön paprika eller 3 små gröna paprikor – långsmala klyftor
2 tsk salt + svart o vitpeppar – klappa in i kycklingbitarna
2 lagerblad
1 dl vatten
2 dl torrt vitt vin
1 dl svarta oliver
1 dl gröna oliver
Färsk timjan
 
Varva torra ingredienser i ugnsfast form, häll över olivolja, stick ner lagerblad. Slå över vatten o vin och lägg kvistar av timjan överst. Minst 10-tal kvistar.
 
225 grader 35-40 min el tills kycklingen är klar. Servera med fullkornsris, bulgur, quinoa eller couscous. Gott med gröna bönor till o blandad grönsallad.


Marinerade apelsiner
efter min kompis i söder
 
5-10 Olika sorters apelsiner (apelisn, mandarin, klementin, blodapelsin är snyggt) – skala skiva
Sockerlag med kryddor hälls varm på frukten, får stå några timmar eller över natten
 
Socker- och kryddlag:
2 dl socker till 2 dl vatten – koka upp
Tillsätt kryddor:
1 påse saffran 0,5 g
1 vaniljstång, dra ur fröna o lägg i stång o frö i lagen
3 rejäla kanelstänger
5-7 stjärnanis, hela blommorna

Ge lagen ett nytt uppkok och häll kryddlagen på apelsinerna.
Rör om, låt stå någon timme eller över natten.
Serveras svalnad med vaniljglass.

Dagarna forsar fram. Snart julafton. Jag släcker successivt ner det som har med arbetet att göra… men det går inte helt. Finns en och annan krok som jag sitter på och det är mest angenämt. Ska-vi-etablera-oss-med-lokaler-i-Stockholm? är en sådan krok. Vi sitter med ett konkret erbjudande i knät, i Gamla Stan.

 

Å ena sidan avbokar jag långa åtaganden för jag vet ju så lite om min förmåga framöver? Å andra sidan har jag köpt SJ årskort och känner mig beredd att kliva på ett långsiktigt åtagande vad gäller lokaler. Det hänger inte ihop.

 

Grisarna är i antågande. I min värld är grisar = de nära och kära, vare sig de är släkt eller inte. Mågämnet var först på plats, han jobbar ju delvis i min stad. I förrgår kom dottern. Ikväll kommer son nr 2. Därmed är det julande gä’nget samlat.

 

Jag har laddat för högläsning av en bok, som jag bara har lust att läsa högt ur. Svarta palmkronor av Peder Sjögren. En närmast totalt bortglömd författare. Inte handlar det om jul heller. Det har jag lust att läsa högt för oss under julen. Eller att någon läser högt.

 

Innehåll och årstid matchar inte alls. Det hänger inte ihop, det heller.

Nu är jag på väg hem. Bil, buss, tåg, annat tåg, buss, taxi och vips är jag hemma. Jag har avslutat sommarsemestern med vistelse hos min son O och sonahustru C. Det har varit utomordentligt trevligt, som vanligt.

 

Igår fick jag mig en rejäl uppgradering av min garderob. De tog mig till en affär där kläderna fullkomligen hoppade på mig. Jag är 5000 kr fattigare och ändå hjärtans glad. Hade inte C stoppat mig och sagt att det räcker nu, så hade det kanske blivit ännu fler plagg. Hon hotade mig med att O skulle bli nervös, om jag förköpte mig. I min garderob finns nu en medeltidsinspirerad och ändå mycket modern aftonklänning, en konstnärligt sneddad röd tröja, en ännu mer konstnärligt skuren svart kofta där man kan drapera sig med kragen, en vit sommarklänning och sist men inte minst en svart och ett bredrandigt överplagg i gråbeige och svart. Jag tror att min kollega kommer att vara nöjd med mig. Hon är inte alltid nöjd med min sjaviga klädsel.

 

Vi fick oss en svamptur också. Det blev en skörd på närmare 10 liter kantareller med inslag av Karl-Johan och taggsvamp. En fikatur till Cs föräldrar föregick gårdagkvällens kräftor. Trevligheterna var liksom uppträdda på ett band.

 

Idag har jag jobbat en sväng med min dataleverantör, dvs sonen. Det har handlat om företagsbloggen, om en engelskspråkig hemsida, om ett nytt system för att hantera hemsidan vid namn Drupal etc. Jag blir lätt överhettad i hjärnan av sånt, men tvingar mig till en stunds fokusering på sånt jag begriper så lite av. Nu kommer jag hem med information till min kollega som jag knappt kan beskriva själv. Hej och hå.

 

Hos sonfamiljen äter man gott. Jag menar väldigt gott. Typ extremt gott. C har hållit på med en matblogg en tid. Hon reser genom Sverige och världen med smaklökarna i högsta beredskap. Hon läser om mat och mathändelser och hon vet var man köper vad.

 

Innan jag åkte fick vi en lunch i all enkelhet. C lagade en italiensk pastarätt med fänkålssalcicca från Hötorgshallen tillsammans med en vitvinsbrässerad fänkål med vitlök och chili. Blandat och upphottat med pasta, rukola och svindyr olivolja. Riven pecorinoost från Hötorgshallen på toppen. Med iskall cider till. Eller som O uttryckte det. Pasta med italiensk korv och grönsaker.

Jag är alldeles överväldigad. Och snurrig.

Med glatt besked om att min cancer numera är en o-cancer och förfrågan om att visa prov på min musik på nätet är det bara för mycket. Himla kul. Det är så kul så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag blir alldeles rastlös och vimsig.

Jag har inte en aning om hur man lägger ut musik. Jag vet inte ens hur man läger in den, dvs hur den blir digital. Det får bli ett lärprojekt modell större. Noter kan jag ju scanna in och lägga ut som bild, men det var väl inte det som efterfrågades.

För att inte få hybris och lätta ifrån marken väljer jag att skriva om något verkligt och konkret . Det blir ett recept på julpastej, som svärdottern frågade efter. Den har blivit tradition hos oss och min dotter brukar numera göra den, sedan den äldre generationen förlorat sådana förmågor. Den brukar få ett och annat stånk och stön från julbordets gäster. Så här gör du den.

400g bakad bredbar leverpastej

1 msk smör

1 liten gul lök, hackas fint

100 g färska champinjoner, hackas fint

3 ansjovisfiléer

1 msk ansjovisspad

1 ½ dl grädde

2 krm malen vitpeppar

1 msk konjak

 

Fräs smör, lök och champinjoner. Blanda i övriga ingridienser till en slät massa. Vila i kylskåp minst ett dygn. Avnjut.

Idag åker vi upp till en gård intill en stad uppströms älven. Där bor mågämnets mamma BF med sin nye man BÖ. Vi ska julpyssla tillsammans. Och övernatta. De mina ska göra tunnbröd, pepparkakshus och bajskorvar. De senare innehåller spritindränkt torkad frukt, mandelhack och marsipan i en förföriskt god chokladdraperad kladdig smet. De är väldigt lika sitt namn. Själv tänkte jag pyssla med julrim och årskrönika - som alltså har chans att bli klar före jul, trots allt.

Det finns ingen hejd på hur trevligt det ska bli. Jag gänner mig som Snobben, som dansar runt skuttandes och som slår ihop fötterna i luften. Stup i ett.

Leve frisktänket. Leve den svenska friskvården. Leve allt stöd jag fått och får. Leve leverpastejen.