Gränsfall
Ja, då var läkarbesöket avklarat för den här gången. Närmare 1 1/2 timmes väntan i väntrummet och därefter ca 1 1/2 timmes samtal och kollega G var med mig. Hon är en klippa, helt igenom. Sitter med en tveksam känsla. Det var inte klockrent goda nyheter, men heller inte några egentliga bakslag. Jag är helt enkelt ett gränsfall.
Jag har fått svaren från alla undersökningar. I nästa blogg gör jag en matchrapport. Här kommer fakta om "ostarna i kylskåpet":
Den där otrevligaste tumören är den som spökar nu och gör att läget är lite tveksamt. Den är preliminärt klassad som en T1 G3, men den kan vara en T2a G3. Den beskrivs så här mustigt: Infiltrativt växande, låg differentiering med grad 3, aggressivt växande runt grövre blodkärl, kan tillhöra submikosan eller djupare skikt.
T-skalan anger hur djupt den sitter, G-skalan anger aggressivitetsgraden. 3 är en aggressiv sort. Det är avgörande vilket. T1 gör att jag får behålla blåsan. T2 innebär att blåsan ryker. Nu betraktas den som en T1, som skall bevakas särskilt noga framgent.
Jag hade en del annat smått och gott också, men de påverkar inte behandlingsplanen just nu. Kort sagt var det tumörer i olika stadier och varierad malignitetsgrad. Från förstadium till Tis till TA G2.
Jag vet att det finns olika "skolor" bland urologerna kring såna gränsfall som mitt. En del tycker att man ska ta blåsan redan nu. Min läkare tycker att min blåsa skall få en chans och jag väljer att lita på hennes omdöme.
Behandlingsplanen är nu lagd. Närmast väntar en RETUR-B operation den 13 september för att säkerställa diagnosen. Förutsatt att diagnosen håller kommer BCG behandlingarna att påbörjas vecka 41 (eller möjligen v 40) och pågår 6 veckor framåt. (Om "otrevliga tumören" visar sig vara en T2 opereras blåsan bort ca v 43.) Förmodligen kan BCG instillationen göras i min hemstad och på en veckodag som jag kan ha önskemål kring. Det känns toppen.
En annan verkligt glad överraskning är att det är luft mellan behandlingsomgångarna. I forstsättningen får jag 3 veckors behandlingar vid början av varje kvartal och mellan varven går de in och tittar hur det ser ut. Första 3-veckorsbehandlingen kommer inte förrän efter nyår (om jag fattade det hela rätt). Går allt vägen så kan jag betraktas som botad efter ca 5 års kontroller. Men det kan hela tiden hända att utvecklingen vänder och då är det kniven i blåsan som gäller.
Jag har också fått en beskrivning av hur jag kan tänkas må av de veckovisa BCG behandlingarna. Om jag reagerar "normalt", vilket är det troliga, så verkar det faktiskt inte så farligt. Rejäl influensakänsla med frossa, feber, hosta, ledvärk , trängningar i 1/2 till 2 dygn, och reaktionen tilltar vecka för vecka. Om jag överreagerar är det däremot inte så kul. Detaljerna behöver jag inte dra. Det finns en till och med en smal risk att jag får tuberkulos, eller rättare BCGit, och då inträder andra tuffa 1/2-årslånga behandlingar. Jag siktar naturligtvis på att ha en normal reaktion.
Summa sumarum. Inget nytt otäckt att tugga i sig. Skönt att behandlingsplanen är lagd och att jag kan påverka den till en del. Och jag är oändligt tacksam över att vara inne i blifrisksystemets jämnt malande kvarn.
Jag har fått svaren från alla undersökningar. I nästa blogg gör jag en matchrapport. Här kommer fakta om "ostarna i kylskåpet":
Den där otrevligaste tumören är den som spökar nu och gör att läget är lite tveksamt. Den är preliminärt klassad som en T1 G3, men den kan vara en T2a G3. Den beskrivs så här mustigt: Infiltrativt växande, låg differentiering med grad 3, aggressivt växande runt grövre blodkärl, kan tillhöra submikosan eller djupare skikt.
T-skalan anger hur djupt den sitter, G-skalan anger aggressivitetsgraden. 3 är en aggressiv sort. Det är avgörande vilket. T1 gör att jag får behålla blåsan. T2 innebär att blåsan ryker. Nu betraktas den som en T1, som skall bevakas särskilt noga framgent.
Jag hade en del annat smått och gott också, men de påverkar inte behandlingsplanen just nu. Kort sagt var det tumörer i olika stadier och varierad malignitetsgrad. Från förstadium till Tis till TA G2.
Jag vet att det finns olika "skolor" bland urologerna kring såna gränsfall som mitt. En del tycker att man ska ta blåsan redan nu. Min läkare tycker att min blåsa skall få en chans och jag väljer att lita på hennes omdöme.
Behandlingsplanen är nu lagd. Närmast väntar en RETUR-B operation den 13 september för att säkerställa diagnosen. Förutsatt att diagnosen håller kommer BCG behandlingarna att påbörjas vecka 41 (eller möjligen v 40) och pågår 6 veckor framåt. (Om "otrevliga tumören" visar sig vara en T2 opereras blåsan bort ca v 43.) Förmodligen kan BCG instillationen göras i min hemstad och på en veckodag som jag kan ha önskemål kring. Det känns toppen.
En annan verkligt glad överraskning är att det är luft mellan behandlingsomgångarna. I forstsättningen får jag 3 veckors behandlingar vid början av varje kvartal och mellan varven går de in och tittar hur det ser ut. Första 3-veckorsbehandlingen kommer inte förrän efter nyår (om jag fattade det hela rätt). Går allt vägen så kan jag betraktas som botad efter ca 5 års kontroller. Men det kan hela tiden hända att utvecklingen vänder och då är det kniven i blåsan som gäller.
Jag har också fått en beskrivning av hur jag kan tänkas må av de veckovisa BCG behandlingarna. Om jag reagerar "normalt", vilket är det troliga, så verkar det faktiskt inte så farligt. Rejäl influensakänsla med frossa, feber, hosta, ledvärk , trängningar i 1/2 till 2 dygn, och reaktionen tilltar vecka för vecka. Om jag överreagerar är det däremot inte så kul. Detaljerna behöver jag inte dra. Det finns en till och med en smal risk att jag får tuberkulos, eller rättare BCGit, och då inträder andra tuffa 1/2-årslånga behandlingar. Jag siktar naturligtvis på att ha en normal reaktion.
Summa sumarum. Inget nytt otäckt att tugga i sig. Skönt att behandlingsplanen är lagd och att jag kan påverka den till en del. Och jag är oändligt tacksam över att vara inne i blifrisksystemets jämnt malande kvarn.
Kommentarer
Trackback
