Kontext

Jag undrar om jag är riktigt navlad.

I eftermiddags tänkte jag - fan också att det sket sig med reportaget. Jag som var så väl förberedd. Hmm.

Inte vet jag hur det gick till, men efter några samtal hade jag en överenskommelse med en kompis S. Han är medielärare på vår gymnasieskola och tillika min nära vän sedan många år. Särskilt på den tiden som vi båda höll på med utställningsproduktion i gemensamma lokaler för mer än 15 år sen. Vi kom överens om att jag skulle hämta honom kl 19 för filmning i skolans studio.

!!!

Nu har jag kommit hem efter studioarbetet. Jag hade förberett 10 frågeställningar som rubriker för min monolog direkt till videokameran. Jag pratade med kameran som om den var människor i den situation jag själv var i för ett halvår sedan eller läkare som bedömer sådana som oss. Jag ber dem ta symptomen på allvar. Tidig och korrekt diagnos är livsviktig och god samhällsekonomi. Jag vädjar också till personer som klarat av blåscancern att kliva fram. för vi behöver dem som friskfrämjande förebilder. Jag efterlyser också ett friskfrämjande forum hos t ex Cancerfonden.

S ska följa med mig till friskhuset i morgon och filma operationen. Inklusive resan ner och förberedelserna på friskhuset då jag får den där Hexvix-soppan insprutad i blåsan. Med inriktning på att filma mig och dialogen mellan mig och läkaren. Särskilt då vi får se hur det står till i min blåsa.

!!!!

Vi ska träffas i studion om några dagar också. Efter operationen. Vad jag har att säga då har jag inte en aning om nu.

Man kan säga att jag tagit saken i egna händer. Med journalistens ivriga påhejande och läkarens goda minne.

Kvällen före den avgörande operationen är jag stursk. Initiativet har nog fungerat som effektiv avledning från existentiella grubblerier.

!!!!!

Har inte en aning hur materialet skall användas. Bara ATT det ska användas. Konstruktivt. Nu ska jag duscha i svampdesinfektionsmedel. Gonatt. I morgon är det Lucia, upplysningens dag.