Kontext

Idag blev jag uppringd av min läkare. Hon undrade om jag kan tänka mig vara en person som låter mig intervjuas och följas under min bli-frisk-resa av... ja då var det då det. Jag tror att det är nån typ av medicintidning som vill skriva om den metod som änvänds systematiskt av friskhuset i den stad där jag behandlas. Den innebär att de använder en vätska som färgar tumörerna så att de lätt går att se. De vill väl berätta om förträffligheten med metoden och vill ha ett patientansikte. Jag bedömdes vara ett lämpligt sådant, inte så himla gammal och väl påläst och reflekterande om min situation och verbal dessutom. Och jag skulle kunna klara av att läsa om riskerna för min åkomma när de kommer på pränt i en tidskrift.

Jag tackade ja. Det gör jag gärna. Om jag kan påverka budskapet så att det inte innebär något negativt för mina företag.

Å så passade jag på att fråga om jag har anledning till oro över att jag inte märker nån kroppslig reaktion av första instillationen. Nä, inte än, sa hon. Och jag väljer att tro henne.