Kontext

Idag åker jag söderöver, en sväng. Det ska bli himla kul att föreläsa och att delta i dop. Föreläsning är annars inte min grej, men just nu känns det som en frisk fläkt från omvärlden. Ca 70 föranmälda ska lyssna på mig. Jag ska åstadkomma nåt vettigt på bara 45 minuter. Ja, ja... det är inte vid såna här tillfällen jag gör den stora skillnaden i världen, det är jag helt på det klara med. Och jag måste ju inte göra skillnad jämt. Egentligen är det nog mer av egennytta som jag föreläser. Det är ett sätt att lansera min bok om mentorskap. Tillfället har helt enkelt flugit till mig likt en färdigstekt sparv i munnen.

Det blir också bra att komma ifrån grubblerierna kring min framtida trygghet om jag skulle behöva vara mer sjukskriven. Det pågår en utredning kring mig, och det är en process som inte blir klar i brådrasket.

Och jag måste erkänna att blotta tanken på att JAG skulle stå där utan rätt till sjukpenning ter sig absurd för mig, men inte för regelverket.

För mig är det så här. Jag är en seriöst arbetande företagare och duktig konsult. I början av 2000-talet hade jag en rad tunga år då flera av mina nära och kära var vårdbehövande och sedan dog. Parallellt satsade jag på en värdefull och dyr utbildning som jag precis är klar med. För några år sedan valde jag att sanera bland mina företags-åtaganden, valde bort och till. Från ca 2004 och framåt har jag satsat en hel del tid och engagemang i nystart av det AB, som bildades 2006 och som jag brinner för idag. Det har stora ambitioner för arbetslivet. Mina inkomster har varit blygsamma ett antal år. 2005 lär jag ha deklarerat för nästan ingenting och sen har det bättrat på sig år från år, men är inte att skryta med ännu. Det här ligger mig nu i fatet. Inga inkomster - ingen sjukpenning. Jag motiverar mig med det som jag upplever som sanningen, nämligen att jag studerat och byggt nytt företag. Men det räcker eventuellt inte. Det nya företaget skall tydligen visa bättre resultat än vad vi kan göra, för att resonemanget skall hålla. Och det är om detta som utredningen handlar. Det är väl ingen som vill sätta dit mig, men regelverket skall naturligtvis följas.

Jag vill också påpeka att jag ser mig som ansvarig för min egen situation. Det är väl bara det, att jag är helt ok på många sätt men inte så bra på att se om mitt eget hus. Än :-) För övrigt är det nya företaget en del i min plan att se om mitt hus. Jag hade bara inte tänkt mig bli sjuk så fort. Trodde nog jag skulle hålla till pensioneringen åtminstone. Och det siktar jag för övrigt fortfarande på.

Det som händer med mig nu är att jag mentalt sackar, blir trött och får mer ont. Motivationen att kämpa för mitt liv får sig en dipp. Det känns meningslöst att tänka sig en framtid utan möjlighet till sjukpenning. Och sjukskrivningar får jag nog räkna med, med den elaka blåscancer jag har. Men, vänner, jag lovar att detta inte ska få mig att släppa greppet om blifrisk-kampen. Det här är bara en stolpe som ska rundas. Jag lär mig däremot att det är läkande att bli stöttad i min kamp av utomstående krafter, och att jag sackar om jag blir motarbetad eller ifrågasatt. Alla påhejningar från er gör faktisk och konkret nytta, märker jag.

Just nu kan jag inte göra något annat än att fortsätta att ha det trevligt och må så bra jag kan. Utredningen har sin gång och jag ska åka söderöver på idel trevligheter. Ska ladda inför fortsatt behandling och idel nya tag.