Kontext

Dejtad och öwårdid. Dessa engelska ord. De betyder att jag har träffat min blåskompis och att jag har fått fyrkanthatten på huvudet. Innehållet i den trevliga dejten håller jag för mig själv. Att få ut mastersexamen efter åtskilliga års studier var speciellt. Eller rättare, det ÄR speciellt idag. Igår, när det begav sig, var jag nog rätt avskärmad eller cool eller vad man nu ska säga.

På förmiddan höll jag ett seminarium om den forskning jag gjort. Jag var väl förberedd, påläst och i kontakt med det jag själv tycker är intressant i studien. Däremot var jag inte beredd på att seminariet skulle väcka reaktioner över huvud taget och inte alls de reaktioner jag fick. De var varma, uppskattande och bekräftande. Jag fick omdömen som att materialet var vältuggat, komplett och högintressant. Det här hade jag problem med att ta in och jag gjorde så gott jag kunde. Eller kanske är det så här - jag tog in och det är nu jag bearbetar det jag fått i mig. Senare på kvällen spred det sig ett rykte om att seminariet hade varit såååå intressant och jag har fått några förfrågningar om att komma och berätta i andra sammanhang.

Hattparaden var så där lagom lång och stämningsfull. Vi såg lika fånigt söta ut hela högen. Så här såg jag ut med tofsen dinglande i ögonvrån.

Naturligtvis önskar jag att jag varit 20 kilo lättare, 10 år yngre och utan att vara sjukdomsmärkt - men ändå med samma erfarenhet som jag har idag. Men nu är det så att jag blev promoverad i exakt detta skick. Det får duga. I´m awarded. Och glad. Och så har jag fått en hel del professionella funderingar, som inte hör hemma i denna blogg.