Syndomma mig
Urinvägsinfektionen är rätt elak nu, men jag hade, tills för en stund sedan, tillförsikt i kroppen. Det ska nog gå bra den här gången med. På läkarordination har jag tagit tre tabletter Selexid istället för två, hållit mig alldeles stilla och druckit ohemula mängder tranbärsjos.
Nu sprider sig en lättare panik. Jag har totalt missat att medicinen tagit slut. Igår kväll var jag så övertygad om att jag hade en tabettkarta kvar, att jag inte ens kollade. Nu står jag inför faktum. Har inte en enda tablett kvar. Och blåsan spänner.
Även om jag har en väl uppoljad kontakt med friskvården, så känns det knepigt att få till snabbrecept en lördag morgon i semestertider. Jag behöver den där medicinen nu, inom en eller två timmar. Stön. Syndomma mig.
Nu blir det till att agera med en intention att det omöjliga är omöjligt.
