Kontext

Vardagen har tagit vid. Men en reflektion kring viktiga mötet i måndags vill jag ändå fånga. Jag märker ju hur jag förbereder mig på att vi blir motade precis före målgång. Det ska verkligen mycket till för att dom ska välja oss. Jag har sett mig alltmer som en förlorare.

De kommer att välja ut några leverantörer och ranka dem. Den högst rankade kommer att bli tillfrågad i första hand. Vinna är lika med att bli rankad etta inom båda områdena. Resten är att förlora. I min värld. När jag inte grubblat mer över saken. Men det har jag nu.

Jag praktiserar perspektivering på en och samma företeelse, likt man kan se glaset som halvfullt eller halvtomt. Det är sant bådadera, beroende på hur man ser saken. Jag provar att se mig och oss som vinnare oavsett. Det är helt fantastiskt att vi kommit så här långt och det är en viktig fingervisning om att vi mycket väl kan vara med och lira ”bland de stora grabbarna”. Förr eller senare kan det bära verklig frukt. Visst vore det roligt att bli utvald nu, men segern är redan i hamn då vi kommit till tals så här långt. Att bli utvald som etta är en susanboylare och det händer som bekant inte var dag.

Det finns faktiskt ett scenario som innebär att vi blir rankade 2.a eller 3.a. Då vill det verkligen till att se sig som segrare trots att vi förmodligen inte får komma te. Då blir det ett grannlaga jobb att göra nåt vettigt av den situationen. Nåt som stärker oss internt och som ger renommé externt – utan att vi nämner kunden i fråga. För sekretessöverenskommelse ska respekteras. Det är en tulipanaros. Och den dagen, den sorgen. Vi är långt ifrån där än.

Just nu är glaset absolut halvfullt av segervittringsjos. Och inte bara det. Det är helfullt. För segern är redan vår. Vi har kommit förvånansvärt långt i upphandlingsprocessen. Himla kul.

För övrigt börjar det bli dags att få resultat från proverna som togs under senaste operationen. Vore fint att kunna känna delsegervittring även på den fronten nu före Valborg.