Kontext

En god dag och en ond. Torsdag den 23 april heter den. Är i drottningstaden på västra kusten. Har häng på två bauta-framgångar i jobbet.

Ett kundkontaktmöte i morse med en man inom den hårda sektorn verkar kunna leda rätt in till strategiskt intressant nivå med häng på flera olika uppdrag. Medan vi satt där och möjliggjorde samarbete, så vibrerade min telefon i bältet. Jag har ju en så pass ny iPhone så jag har inte lärt mig att stänga av den än. !!! Alltså durrade den. Envist. Jag blev kissnödig av stressen att inte titta vem det var som ville nå mig så envist, så till slut gick jag på toa och uträttade mina två behov.

Det var tur det. För hon som ringde var från ett stort bolag som vi lämnat anbud till efter att ha passerat ett första utgallringsfilter. Av alla som lämnat intresseanmälan, lyckades vi hamna bland dem som fått äran att lägga anbud.  Nu satt en bedömningsgrupp och gick igenom handlingarna. Dom kunde inte hitta några bilagor… Och jag kunde guida henne från toalettstolen. !!!

Med offentlig upphandling är det så att om man inte har lämnat alla efterfrågade handlingar, så hamnar man ögona böj i papperskorgen. Jag kunde alltså rädda oss från detta öde. Pu. Det finns alltså fördelar med att vara en teknisk idiot.

Senare ringde de igen och ville ha kompletteringar. Som tur var kunde vi fixa det på ort och ställe. Efter diverse konfererande blev de nöjda. Strax därefter sa det pling i mailboxen. Vi fick en inbjudan att komma och presentera vårt förslag i Stockholm på måndag. Jippi.

Det här hör till den goda delen av dagen. Häng på ett stort och ett prestigefyllt uppdrag. Det onda, ja, det sitter inuti mej och gnager som molande tandvärk, fast i underlivet.  Och hej och hå vad det nyps då jag kissar. Jag kallsvettas. Mera nu än bara för nån dag sedan. Undrar om jag kör för hårt med mig eller om det bara är nån skorpa som ska lossna och som hade gjort ont var jag än befunnit mig. Molvärken tröttar mig. Jag var alldeles slut när jag kom hem.

Ja då, jo, jag äter smärtstillande. Men det förslår inte riktigt. Möjligen dricker jag för lite. Möjligen är det inte så mycket jag kan göra annat än att vänta på bättre tider. Väntan har aldrig varit min bästa gren.