Förvänta det bästa, beredskap för det värsta

Jag verkar vara satt under finstilt lupp utan att märka så mycket av det. Antar att min nya urolog vill ha på fötter inför det beslut han håller på att fatta om mig. Följande små spår fångar jag.

 

Han har varit i kontakt med patologen och pressat dem att fingranska provsvaren från de där första TUR- och RETUR-B-operationerna 2007. Det var då det framkom viss osäkerhet kring artbestämningen. Fulingen är en T1G3 men viss osäkerhet råder kring hur djupt den växt. Kanske var den en TaG3. Samtidigt var den 2 cm stor och rejält ful, det såg både han och min tidigare urolog K och jag själv med för den delen.

 

Idag mailade han ”Har läst igenom din journal och såg att när du hade mycket besvär i samband med BCG-sköljningarna fick du en period s.k. tuberkulosmedicin Tibinide för att dämpa BCG reaktionen. Jag har dock inte hittat i journalen att det senare tagits några s.k. TB-odlingar på urin. Det händer ibland att man kan få en låggradig infektion av vaccinationsbakterierna. För att för säkerhets skull kontrollera din urin vill jag att du ska få samla urin till s.k. TB-odling. Jag har bett vår sköterska på urologmottagningen att skicka instruktioner för detta.”

 

KÅ kommenterar nuläget så här idag: ”Det är, som du väl insett vid det här laget, inte så lätt att veta vad som är bäst för dig och för din blåsa, men det är nog så att jag delar PLs (min nuvarande urolog) och Per-Unos (Uppsala-värstingen) uppfattning om att låta din blåsa vara, men under noggrann uppsikt. Lite "gammaldags" strategi men vi tappar nog inte "cystectomiläget" om det dyker upp och det finns faktiskt de som blir botade av "bara" TUR-B också.

 

Det som syftet med BCG-behandling eller Mitomycin är att "gå ner" lite på djupet i tidigare tumörytan och att "ställa om" slemhinnans benägenthet att bilda tumör, som ju rör slemhinnan som helhet. Jag är ganska övertygad om att täta kontroller med HEXVIX, som gör att vi ser sånt vi tidigare inte kunde upptäcka, bör vara tillfyllest för att hålla kontroll på din blåsa.”

 

Av det här drar jag slutsatsen att mina läkare är verkligt engagerade, att de ser till att i samråd fatta välgrundade beslut om framtiden, att faran på intet sätt är över, även om det går mycket bra. Kommer cancern tillbaka så ryker troligen blåsan.

 

Jag väljer i alla fall att uppleva en stunds existentiell lättnad. Tids nog får jag mera definitiva besked om hur han och de tänker kring mig. Det är ju också så att i ett scenario där det går så här bra, så kommer ändå den där ångesten inför nya undersöknignar att infinna sig. Hex-Vixad vid cystoskopi var tredje månad gör att jag skälvande kommer att undra hur det står till. Varje gång. En gång i kvartalet.

 

Jag antar att jag kommer att få knepiga upplevelser i relation till vänner nu. Det finns en så stark önskan att friskförklara mig att det kan vara svårt att nå fram med att det ser bra ut NU, men att faran för den skull inte är över. Jag vill inte planera för att det ska gå åt hellvete, men jag vill se läget som det är i vitögat.

 

Från en kollega fick jag detta förhållningssätt så träffsäkert uttryckt. Jag förväntar det bästa men är beredd på det värsta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0