Kontext

Jag är inne i ett kreativt tänk nu när jag är hemma och skrotar på. Det synliga som pågår är att jag röjer och slänger skräp, lägger patiens, tar en och annan promenad, plockar skräp igen, samtidigt som jag betar av sommarpratarna. Det passar utmärkt att det är lite regnmulet ute.

 

Av sonen i Västra Skogarna vid Stora Sjön lärde jag mer om internetförsäljning. Han kan fixa det tekniska bakom funktionen då jag klickar på en nedladdningsbar vara, och det kommer upp en skylt med budskapet ”aha, du är intresserad av detta, då kanske du också är intresserad av det här…” och med en köp-klick-funktion även här. När beställningen är gjord ska det betalas och betalningen ska fungera oavsett var på jordklotet den görs. Detta är min sons expertområde. Äntligen begriper jag något av vad han gör. Det var också inspirerande att förstå hur mjuka produkter, alltså inte prylar, kan göras säljbara på nätet. Dessutom fick jag en hint om marknadsföring via ”affiliates” vilket är marknadsförare som får provision på försäljningen. Google lär i grunden vara uppbyggt på det sättet. Det här med affiliates kan sonen inte så mycket om. Men lite i alla fall.

 

Det här få mig att gå igång. Jag har nåt trevligt att tänka på alltmedan jag plockar i gammal bråte. Tänker både på mig själv och på min andre son.

 

Kanske är det dags att damma av tanken på att ge ut mentorskapsboken på engelska och enbart distribuera på internet? Den har sålt bra i Sverige som bok. Jag har fått flera förfrågningar om den finns på engelska, men jag har inte orkat ta itu med tanken på att lösa allt praktiskt runt distributionen. Översättningen är den lätta delen. Men att få ut skiten… Nu vädrar jag nya möjligheter. Ser också möjligheten att fördjupa vissa delar av boken och att bli utförligare kring mentorskap för olika målgrupper.  Både på engelska och svenska.

 

Ännu roligare är att tänka på min kreative och nördige son ML. På hans hemsida http://maxlundkvist.se i bloggen historiska hantverk ser du konkret vad han gör och kan. Jag har berättat om honom förr. Tidigare hade han bloggen på annat ställe och hade då läsare från världens olika hörn. Nu går han en kulturentreprenörutbildning för att göra affärsidé av sin kompetens. Jag får glada dollartecken i ögonen av tanken på exploateringen via internet. Förutom hantverkskunnandet är han pedagogiskt intresserad. Han borde kunna göra både basmönster till dräkter och beskrivningar av diverse rekvisita som nedladdningsbara filer – på olika språk. Med inspirerande bilder, historik, fängslande berättelser, materialförslag, källor etc. Smala intressen med stor geografisk spridning. tänker mig den här internetförsäljningsstrategin: - Aha, du är intresserad av det här basmönstret? Då är du kanske intresserad av göra skärpet a, b eller c, väskan d, e eller f och hatten g, h eller i  till din dräkt? Du kan också köpa dem färdiga för många pengar. Materialsatser? Njae, inte min son (mamman tycker sig känna honom). Här behöver han ha en samarbetspart. Och säljer det bra så är den delen inga problem alls. Däremot kan han sälja sig som kursledare. Jag skulle gärna gå på kurs för honom. Han är både kunnig och inspirerande. Om jag vore intresserad av att ha nåt i den stilen förstås, vilket jag inte är.

 

Nyss ringde han i ett ärende på väg till Gotland och medeltidsveckan. Och till sin färska kärlek som är häst- och lajv-tjej och som bor på Gotland. Han bad mig addera HÄST till mina tankar om vad han skulle kunna leva på i framtiden. Inom hästbranschen finns både behov och pengar, sa han.

 

Oj, va kul, va lättsamt det är att tänka kommersiella möjligheter när min inte behöver förverkliga dem själv. Tänk att jag får ha så kul. Tänk att det är välkommet att tänka tankar på exploatering av sonen M.

Semesterresandet går mot sitt slut.  Men inte semestern. Än.

Idag lämnar jag de västra skogarna med den stora sjön för att ikläda mig en dags gloria. Jag åker nämligen inte direkt hem utan masar mig via Ö i den västliga utposten av en annan stor sjö för att hämta dotterns cykel. Den fraktar jag till kungliga huvudstaden och lämpar av där. Bilen är halvfylld med diverse packning från dottern och hennes kollega sen de var danslärare på danssommarjobbet där. Allt ska lämpas av i huvudstaden.

Jag tycker det blir för långt att köra via huvudstaden och ända hem, så jag övernattar där. Men i morgon räknar jag med att vara hemma. Va fort det har gått. Och va skönt jag har haft. i all enkelhet.

Igår kom två väntade besked, ett från urologen och ett Länsrätten.

 

Min kära urolog KÅ  ringde och berättade om sköljvätskeprovet. Lättare cellförändringar som nog härrör från sårigheten i blåsan. Kontroll (cystoskopi) igen om tre månader, vecka 40, på samma sätt som sist, dvs bara gå in och titta. Undersökningen görs på mottagningen med lokalbedövning. Jag kände mig lättad och glad av att ha pratat med henne och funderade en stund på hur det kan komma sig. Det är nog inte bara att hon kom med det positiva beskedet utan också att jag helt enkelt trivs att prata med henne. Även när jag var som sjukast och läget var mycket mera osäkert kring mig, så blev jag inspirerad och stärkt av samtal med henne.

 

Glad i hågen åkte jag med de mina på stan och shoppade kläder. Nu är jag en svartvitkantadd svart konsulttröja, en svart linnekavaj och en tunn handmålad blå sidenaftonjacka rikare och några tusenlappar fattigare. Därefter träffade jag en gammal studiekompis på ett fik. Goa närande samtal. Ute hällregnade det.

 

När jag la mig igår kväll och vittjade mail såg jag att det fanns ett svar från Länsrätten. Kommunen har yttrat sig igen. De ställer inte upp på vårt önskemål om att möjliggöra anbudsläggande för den typ av företag som vi själva representerar. Länsrätten har gett en dom. Avslag. Som jag misstänkte. Skönt – nu kan jag äntligen lägga det här till handlingarna. När jag får lite distans (och börjat jobba igen) ska jag noggrannare läsa vad de skriver. Just nu får jag mest bara magknip av det hela. Tiden är inte mogen för våra synpunkter. Det kommer nog andra tider, vad det lider.

 

Idag väntar umgänge med min gamla matlagskompis på tu man hand och i morgon drar jag vidare. Påbörjar hemresan så sakteliga.

 

Känner lättnad över de båda beskeden.

Igår hade vi knytis hos gamla vänner till mig, I & A. Vi åt i matlag tillsammans under studietiden i Lund för nästan 40 år sedan. Det var urtrevligt. Deras två söner med en flickvän och de mina i K-stad var med. Vi berättade alla vad vi jobbar med och är engagerade i. 5 ungdomar i sitt tidiga arbetsliv. 3 gamlingar med arbetslivet mer eller mindre bakom sig. Jätteintressant. 3 av ungdomarna, dvs killarna, har datakunskap i botten för vad de sysslar med. En forskar på robotar som devis tänker som en människa samt driver eget, en 3D-visualiserar belysning åt ett stort svenskt armaturföretag. Min son O driver eget o jobbar bl a med internetbaserade försäljnings-lösningar samtidigt som han jobbar heltid på ett stort teknikföretag som datasnubbe. De har jobbkontakter runt om i världen. Och då menar jag verkligen runt om. Kina, Indien, Ryssland, Australien, USA etc. De 2 tjejerna jobbar med biomedicinsk forskning om stamceller i blodet respektive rektor för en yrkesinriktad gymnasieskola i länet.

 

Deras jobb speglar samhällsutvecklingen i stort likt punkten i ett hologram. (Varje punkt i ett hologram innehåller information om helheten). Ungdomarna har långt mer externa kontakter än vad vi hade och har och de har god hjälp av data- och internetteknologi som helt enkelt inte fanns då vi började. För oss finns närvärlden eller möjligen västvärlden, för dem finns hela världen.

 

Jag njöt i fulla drag av alla samtal och av all den goda knytismaten. Förrätt: Västerbottenspaj garnerad med kräm fräsch, hackad rödlök, löjrom och dill. Huvudrätt: Grillad marinerad kyckling med olika sallader och röror. Potatissallad badandes i trädgårdens örter och dressing. Medelhavssallad på långsamt ugnsbakade marinerade tomater, fetaost, oliver och annat gott. Morotssallad av strimlade marinerade morötter med rostade saltade solrosfrön och en orange solros på toppen. Nästan samma färg som morätterna. Röd tomatpesto. Jordnötsgojs som gjorde succé. Grönkryddig yoghurt med vitlök. En varm brunsås. Ytterligare en sås som jag inte minns. Efterrätt: Äppelpaj med hemlagad vaniljsås. Dryck: Vitt vin, cider, vatten.

 

Det tog sin tid att ta oss igenom allt detta. Vi lagade maten, åt den och berättade om våra liv. Kan man ha det bättre?

Nu är jag sedan några dagar hos son o sonahustru, O & C i K. Vi spelar spel, plockar svamp, umgås och förser mig med kunskaper kring internetförsäljning och IP-telefoni. Ett tag trodde jag att jag skulle kunna ha Skype i mobilen på mitt surfa-så-mycket-jag-vill-avtal. Men se det gick inte.

 

Parallellt spökar det där ärendet i Länsrätten. Inga märkvärdigheter egentligen. Kommunen står på sig och jag/vi har svarat med att också stå på oss. Men det har verkligen kostat på. Igår hade jag migrän av obehaget att befatta mig med detta och jag har varit sömnlös flera timmar några nätter på rad. Jag förbannar att jag gav mig in i det hela. Dessutom räknar jag med att det är utsiktslöst, dvs att vi går tomhänta ut ur det hela. Möjligen med ett försämrat rykte kring företaget. Vi lär vara helt körda i den kommunen och det är bara att hoppas på att vi inte är körda i alla svenska kommuner.

 

De mina skrattar åt mig och min önskan om ett dialogiskt klimat då jag enligt deras förmenande förklarat krig i Länsrätten.

 

Ja ja. En lärdom var det i alla fall. Nu kan jag begrepp som Länsrätt och Kammarrätt och att det inte kostar något att driva ärenden i dessa instanser. Alltså, vi kan inte åka på anspråk för rättegångskostnader. Fortfarande är jag engagerad i saken, alltså det vi strider för. Men just nu känns det som David mot Goliat. Räknar med att kommunen kommer att stå kvar vid sin inställning och att Länsrätten då går in och ger en dom. Förmodligen till vår nackdel. Den domen kommer vi att acceptera. Nu gäller det att trassla oss ur den här situationen fortast möjligt, för det obehag jag upplever är verkligen inte värt priset. Vi har påtalat ett missförhållande om snedvriden konkurrens som missgynnar den typ av företagskonstruktion som vi har och tiden/byråkratin verkar inte mogen att se det så. Punkt.

Semestern fortsätter. Jag är nu i kungliga huvudstaden flämtande med mig själv  i dotterns varma lägenhet.

 

Sen sist har jag 1) varit hos dottern i Ö och skådat sommarjobbande dansarna och genomdraget av deras föreställning som hade premiär häromdagen. 2) Jag har tagit emot ett sms från hudläkaren att bortopererade födelsemärket inte hade cancer. Pu. 3) Jag har besökt mina kära skånevänner i Misterhults skärgård. Där var vi gäster i naturen (inte tvärt om som det är hemma) och i eterskugga gick det till nöds att få iväg några mess då vi rodde ut till havs. 4) I bilen på väg mot huvudstaden igår ringde en man från Länsrätten och sa att nu finns ett svar från den där kommunen att yttra sig över. 5) Jag pausade hos antroposoferna i Ytterjärna. Himmel vad stort det blivit där! 6) Urk. Den där kommunen står på sig och jag känner intensivt motstånd mot att formulera ett yttrande. Det är liksom inte ett dialogiskt klimat. Här handlar det om rätt och fel och det stör semesterfriden.

 

Just nu är jag ensam i dotterns lägenhet. Har blivit beroende av sällskap, så här blir jag inte långvarig.

Hjälp. Jag blir tagen på allvar!  Myndigheterna som jag skickade anmälan till hörde av sig i fredags morse. Konkurrensverket gör inget. Ärendet är för litet för dem. Men Länsrätten agerar. Där har ärendet fått ett nummer och hanteras av en viss Rotel och jag behövde skicka en undertecknad papperskopia för att de skulle kunna göra något. Det har jag gjort. Och då blir det så att vårt företag kommer att föra talan mot den här kommunen. Skakigt. Ovant. Konstigt. Men så är det.

Jag har min kollegas stöd att agera. Drivkraften är inte att vi själva ska kunna lägga anbud, utan att sådana företag likt vårat ska kunna göra det. Vi omakar oss om att ta strid för sakens skull. Det trodde jag inte om mig.

I´m on my way. Vistas sedan några dagar hos sonen i V. Regnet har öst ner riktigt duktigt och jag var mest inomhus igår. Jobbade faktiskt någon timme (!) med något som jag då aldrig trodde jag skulle ägna mig åt. Jag har varit byråkratisk och anmält (!) en svensk kommun till Konkurrensverket och till den Länsrätt som är aktuell för denna kommun. Jag har påtalat att deras sätt att göra upphandlingen och då närmare bestämt deras krav på leverantören inte står i proportion till vad de frågar efter och att kravet snedvrider konkurrensen enligt principer formulerade i § 9. för sitt sätt att göra en upphandling av personaltjänster.

 

Jag har gått och irriterat mig på den här upphandlingen en tid. De frågar efter nåt som vi absolut skulle kunna lägga anbud på men är förhindrade att göra pga orimligt höga och enligt mitt förmenande inte relevanta krav på leverantören. Dessutom vet jag att det finns en offentlig vilja att göra upphandlingar mer tillgängliga även för mindre leverantörer med syfte att b redda konkurrensen. Det här gick stick i stäv, tyckte jag.

 

Har kollat med några människor vad jag skulle kunna göra åt saken utan att själv driva en process. Tillsammans har vi resonerat om Konkurrensverket, Företagarna, Kommun- och Landstingsförbundet etc utan att jag för den skull fattade pennan. Via min kollega fick jag tips om en kunnig person som professionellt jobbar med dessa frågor och som kunde hjälpa mig med råd och dåd. Den personen menade att jag hade två vägar att gå och att Konkurrensverket är satta att granska och Länsrätten kan gå in och framtvinga förändring. Jag dristade mig att skicka en anmälan till båda.

 

Det var ju enkelt när jag visste vart jag skulle vända mig. Dessutom fick jag hjälp med några formuleringar. Det var faktiskt riktigt skönt att kanalisera irritationen till dessa skrivelser. Det ligger inte för mig att bara gå och gruffa. Jag vill helst rikta gruffet åt något håll som eventuellt kan påverka situationen. Mina allra första anmälningar av en svensk kommun är därmed gjorda.

 

Igår kväll hälsade jag på min blåskompis i V. Mycket trevligt. Vi åt en intressant efterrätt av jordgubbar från trädgården med balsamicovinäger, rosépeppar och maskarponeost (fast vi hade inte den osten utan det fick bli Brie istället. Gott. Mycket prat.

 

Idag ska jag ut på en holme och kolla in sonens sommarjobb på den sista dagen av deras lajvprojekt. Han har, tillsammans med en kulturentreprenörkollega, varit projektledare för lajvande sommarabetande undomar med en lajvvärld som vänt sig till andra 11-16 åriga ungdomar. Idag är grand final och vädret ser ut att vara aningen bättre än gårdagens ösregn.

Idag är första semesterdagen. Ska klippa gräsmattan och packa min lille bil och sen bär det iväg söderöver. När jag tänker tillbaka på alla många semestrar jag stått inför så tänker jag på hur stressad jag varit. Jag har tokjobbat in i det sista och med lackande svett satt mig på en resa nånstans. Det har tagit 14 dagar att bara varva ner.

 

Så är det inte nu. Jag är nedvarvad och har semesterlunken i kroppen redan. Det är lugnt. Skönt. Nästan tråkigt. Så kan det också vara.

 

De senaste dagarna har jag varit hemma och pulat på med diverse administrativa uppgifter. Alla kvitton sitter på rätt plats i sin pärm, utbetalningarna är gjorda, grunden för ett större arbete med hemsidan är gjord och tvättmaskinen har bumlat ett antal gånger. Medan jag gjort detta har jag lyssnat på radioprogrammet Sommar. Några av sommarpratarna denna sommar har jag lyssnat på flera gånger och sen har jag börjat beta av tidigare pratare. Lyssnade på Babben Larsson igår. Hon pratade om sin utbrändhet vid flera tillfällen. Då är det med lättnad jag inser hur avspänd och somrig jag är nu. Ett kvitto på att jag är långt ifrån  den där berömda väggen.

 

För övrigt har jag en favorit bland pratare just nu. Han heter Hans Rosling och sommarpratade 25 juli 2005 om hälsotillståndet i världen. Nu i vår har jag lyssnat på hans föreläsningar som finns på TED och Youtube. Jag tillhör hans fanclub om det finns nån. Han har sån energi och förmedlar situationens allvar men en smittande optimistisk grundsyn.

 

Apropå fanclub. Jag kommer att tänka på facebook, som jag ju bestämt mig för att förstå och kunna använda. Där är jag med i några fanclubs. Facebook kan jag hyfsat bra nu. Det har varit en rätt angenäm erfarenhet. Det är inte de djupa samtalen som förs där. Men det är ett sätt att delge och ha lite koll på sina vänner och det är enkelt att ta kontakt om det skulle vara nåt. Vid två tillfällen har jag haft professionell nytta. Men som jag nu lär av dessa internettiska medier, så lär jag att vara selektiv. På facebook är jag först och främst privat. Jag mörkar inte vad jag jobbar med men frontar inte med det heller. Men jag är inte så privat så jag berättar om min bli-frisk-resa. det gör jag bara här. Helt enkelt vaktar jag min tunga. Och, ja, det gör jag väl i vanliga fall också. Men här får jag tänka till på ett sätt som jag normalt inte gör.

 

Jag har på det hela taget varit ganska upptagen av det internettiska märker jag. För jag har satt igång med ytterligare ett internettiskt lärprojekt. Nu kan jag ju blogga och jag är aktiv på facebook. Återstår IP-telefoni + att jag ska ta itu med Linkedin. Jag har börjat sätta mig in i IP-telefonins för- och nackdelar. Min datakunnige son ska få hjälpa mig att avgöra om jag helt och hållet skall övergå till IP-telefoni. Motivet skulle vara lägre pris och fler fördelar. Sämre driftsäkerhet är något jag inte vill höra.

 

På det hela taget är jag som en seg gumma som envisas med att någorlunda hänga med i och använda modern kommunikationsteknologi. Bara för att upptäcka att ju mer jag lär desto mer har jag att lära. Ja ja. Nu är det faktiskt semester. Gräsklippning, packning och avfärd i lille bilen. Jihaa.

Jag väntar på svar från tre undersökningar. Väntar... är kanske lite att ta i. Det känns inte som  jag väntar så där särskilt. Men jag noterade två landstingsbrev i lådan idag. Då blev jag varse att javisst ja, jag har besked att få.

Brev nr 1 Mammografiundersökningen visade inga tecken på någon bröstcancer. Jaha. Va bra.
Brev nr 2 Urologen telefontid. Jag blir uppringd av min urolog 23/7. Jaha. Vad betyder det? Betyder det att det finns något att meddela mig som helst ska meddelas muntligt i kombination med snack om ev åtgärder? Eller betyder det bara att då borde svaret ha kommit och att jag ska göra mig tillgänglig för att få besked? Och att min kära urolog vill passa på att växla några enkla ord då utan att det handlar om något som helst problematiskt besked? Det lär nog vara det senare, för det är bara en vecka sedan cystoskopin gjordes. Sköljvätskeprovet borde inte vara klart än.
Jag väntar också på svar från undersökningen av födelsemärket som togs bort.

Så nog är jag i väntans tider alltid. Är det inte så att jag alltid är det? Det är alltid nåt att vänta på.Men det är inte alltid det är så ödesmättat, det jag väntar på nu. Eller?

Hela veckan har jag ätit jobb-luncher. Summerande och framtidsblickande snack under avspända former. Ja, igår var det inte ens jobb. Cykeltur till våran sjö vid havet. Jag tog lunchen och min kompis BS tog drycken. Vatten, svalt vitt vin och kaffe. Småprat om livet nu, om barnen och om det som roar. Jättemysigt. Lunchen tog 4 timmar från dörr till dörr. Solen gassade och jag flåsade på min cykel. Himmel, min kondis har gigantiska förbättringsområden. Det kan verkligen bara bli bättre. Funderar på om jag inte ska ta med min cykel på semestern. Ska bara hitta ett bra sätt att låsa cykeln vid bilen.

 

På det hela taget är värmen imponerande. Jag känner av min ovilja för värme. Jag trivs inte med den. Inte alls. Ska skaffa en inomhusfläkt för att stå ut. Idag går jag klädd i ljus tunntunn skjorta på en aningen svedd hud. Hjärnan börjar synka sig med semesterlojt tempo. Det är lite härligt, kan jag tycka, även om det tar sjukt lång tid att  t ex få fakturahögen genomgången och betalningarna gjorda. Det är roligare att tänka på kommande sköna semesterdagar.