Transformerad
Under den här första arbetsveckan då jag stängt in mig i en skrivarbubbla har jag jobbat – ursäkta uttrycket – så in i helvete. Jag har varit upp i ottan och jobbat till seeeena kvällen. Dag efter dag. Både dotter och pojkvän - och en kväll-natt-förmiddag även pojkvännens mamma vistades i huset och jag bara gnetade på. Gick uppför trappen för att hämta mig lite mat eller ta en kortare paus då och då, men sen satt jag där morrande vid min dator. Jag höll på med det jag höll på med och det ledde mig till frågor som jag frustrerad sökte svar på:
- Hur får jag bort ramen runt textbitarna i pdf? Var åtgärdar jag det i indesign?
- Hur visar jag siduppslagen i pdf, alltså två sidor åt gången så som jag ser dem i indesign?
- Den där lilla rutan som jag klickar på för att skriva in texter – varför har den plötsligt blivit rund? Jag vill inte ha runda texter!
- Hur gör jag illustrationerna inverterade så att de svarta linjerna blir vita på ett färgat underlag?
- Hur kopierar jag fler sidor så att grundinställningen för marginal och spalter bibehålls?
I början hade jag inte lika avancerade frågor. De var mer grundläggande avgörande för att få nåt gjort över huvud taget. Då löd de
– Hur lägger jag in en bild? - Hur programmerar jag stilsorter och färger. - Hur ställer jag in format? - Hur får jag hela långa textsjoket att läggas ut sida för sida? - Hur vrider jag på texter och bilder?
Jag vill inte tänka på vilken tid jag lagt ner på att söka svar på dessa frågor. När jag gav upp kom min dotter till undsättning. Hon kan inte heller indesign eller pdf, men hon kan sniffa runt och hitta. Hon har varit ovärderlig och gett mig svar på de flesta av mina frågor. Stort tack allra som käraste dotter.
Medan jag höll på med det jag höll på med hade jag en inre parallelldiskussion med mig själv. Den löd ungefär så här.
- Hur kan man va så urbota dum så man tror att man ska fixa en bok på en vecka? Och dessutom layouta den i ett program som i princip är helt nytt för dig! Bara att lära programmet tar ju en vecka!
Konstaterar att jag lärde mig nytt samtidigt som jag gjorde ett rejält jobb med att omarbeta en 150-sidig bok, rikt illustrerad och allt. Och det gjorde jag genom att bjuda mig själv missnöje över den sits jag satt mig i. Bussigt!
Nu är det över. Nu har jag krupit ut ur min skrivarhåla, packat väskan och satt mig "on track". Det innebär att jag både åker tåg och att jag ska till att jobba med det vanliga jobbet. Tänker med lättnad och tillfredställelse på att det gick. Trots allt. Fan va gött det känns. Ett riktigt fett arbetssjok avklarat – på bara en vecka! Och va gött det känns att ha en medförfattare den här gången. Å va roligt det ska bli att göra annat den här veckan. I Drottningstaden.
Jag är min själ transformerad. Från :-( till :-)
