Kontext

Nu kan jag inte begripa den sakliga och hurtiga ton jag haft de senaste dygnen. För blötsudden har gjort entré. Jag har också ett bakslag att hantera.

Meningen var att jag skulle åka hem idag. Läkaren KÅ och jag hade ett långt utskrivningssamtal. Våra pratstunder brukar avhandla långt fler och bredare ämnen än min blåscancer. Jag bad henne om hennes gissning. Vad tror du det blir för resultat av det här? Min gissning, sa hon, är att vi gör en ny hyvling redan i januari. En rejäl hyvling. Kanske plockar vi in nån som vågar gå hårdare åt än vad jag gör. I övrigt håller hon med om att resultatet var ett JASSÅ. Det var inte solklart det ena eller det andra. Det var inte rent och fint och heller inte tydligt cancertungt. De där prickarna kan verkligen vara allt mellan harmlösa och farliga.

I alla fall skulle jag då åka hem. Efter middagen kl 18, bestämde jag, så jag skulle slippa middagsbekymmer hemma. Det visade sig att sjuktransporten bara kunde gå kl 17 vilket gjorde min hemresa stressig. På 1,5 timme skulle jag klara av Apoteksbesök, klä om, packa. äta och få instruktioner om hur jag skall ta bort katetern själv. För att göra historien kort. Min blåsa satte stopp för hemgåendet. Den gick bärsärk, kan man säga. Hellvete vad ont den gör och vad illa den beter sig, när den inte är på min sida.

Nu har jag ordnat med hemgång i morgon och med vänner som ska möta upp hemma när jag kommmer. De ska hjälpa till att installera mig. Jag blev blödig av att ringa och fråga och tårarna vill rinna än.

Nu är jag alltså en blötsudd. Ledsen och besviken på jag vet inte vad. Det är fan överkurs det jag är med om i att hållas på gastkramande halstrer. Det är heller inte säkert att jag får provsvar före jul. I värsta fall kommer de efter nyår. Långsam grillning kallas det. Plågsamt. Både fysiskt och psykiskt plågsamt. Och just nu ledsamt.