Kontext

Jag sitter här förmiddagen den första arbetsdagen på året. Blev uppringd av en av våra partners - "kan du vara medledare i en insats i en ledningsgrupp nu inom en månad? Kan bli mer." Nu känner jag att jag är utvilad, sugen, redo och frisk. Jag har dessutom en almanacka som än så länge medger ett JA på den frågan. Jag blir helt enkelt glad.

Min blåskompis i kungliga huvudstaden skickade ett mail om att han funderar på att börja blogga. Jag ser verkligen fram emot att läsa hans blogg, om det blir nån. Han har definitivt skrivandets gåva och hans livserfarenheter och -öde kan fängsla fler än mig. Av någon anledning blir jag glad över det här med.

Läste en artikel i dagens Dagens Industri om Maria Nyström, adjungerad professor i hållbar utveckling vid Chalmers. Artikeln - Hon löser miljöproblem med rymdteknik - handlar om hur hon tänker kring det nytänkande som behövs om hållbar utveckling för urbana processer. Vi behöver lära från extrema situationer för att få tillgång till nytänkande. Med extrema situationer nämner hon livet i rymden eller i extrem fattigdom och torka. Det går inte att lösa morgondagens problem med gårdagens lösningar. Det är välkänt, men ofta lättare sagt än gjort. Jag blir glad då någon stakar ut och konkretiserar vägen för nytänkande. Jag blir alldeles upprymd av en fritänkare som hon. Inspirationen spritter.

Jag har tagit mig en funderare på min arbetslöse sons situation. Skrev ett brev till honom och skisserade den ena möjligheten efter den andra. Jag ser flera vägar för honom. Om han själv får fatt på initiativkraften och ansvaret för sitt eget arbetsliv. Känner optimism.

Jag kan ge ännu fler exempel på dessa lustfyllda excesser. Förutom DI har jag läst både DN och lokalblaskan och det har gett mig en och annan inspirerande tankeställare till.

Så tycks det mig en sån dag som idag är. Det är som att det bubblar i mig. Möjligheterna växer som svampar. Livet är småtrevligt att leva. Eller med andra ord. Jag är glad.