Midsommarfunderingar
Dotter, mågämne och jag packade bilen och for uppströms. Två dygns umgänge med mågämnets mamma och ny man med tjock släkt. Vi gjorde en lite liten majstång och jag var aktiv i själva dekorerandet. Har fått nya idéer om hur majstänger kan utvecklas utseendemässigt. Vi hade en centralt placerad krans och tofsar av blommor och ris i alla utstående ändar. Detta kan utvecklas till ett centralt placerat hjärta, en regelrätt plym upptill med inspiration hämtad från romerska hjälmar. Har god mat i magen och raspiga stämband. Jag vet inte vad det är för fel på min röst, men jag sliter så ont vid allsång. Tycker aldrig att min stämma ligger bekvämt. Vill alltid att vi skall sjunga betydligt lägre än vad merparten vill. Väljer oftast att sjunga en oktav lägre än andra och tycker jag låter som en brumbjörn. Nåväl. Trevligt var det.
På hemvägen kom vi att lyssna till sommarprataren Ingvar Kamprad. Det var intressant. Jag har länge vetat att IKEA drivs som affärsdrivande stiftelse. Av och till har jag sökt kunskap om den organisationsformen utan att egentligen lyckas. Det fick jag kanske inte nu heller. Men tankeställare fick jag.
Inom etablerad affärsrådgivning pratar man enbart om enskild firma, ekonomisk förening, handelsbolag och aktiebolag som de bolagsformer som finns. Jag drev en tid en EEIG (europeisk ekonomisk intressgruppering) vilket inga förståsigpåare ens hade hört talas om. Jag har frågat om affärsdrivande stiftelse utan att någon vetat nåt om saken.
Ingvar K berättade om att han inte ville att IKEA skulle bli börsnoterat aktiebolag. Dessa präglas av alltför kortsiktigt vinsttänkande baserat på kvartalsrapporter. Det kortsiktiga vinstintresset är inte bra om man vill driva en långsiktig affärsrörelse. Han pratade också om att det viktigaste är att företaget gör nytta för landet och i andra hand blir lönsamt själv. Med dessa två drivkrafter ville han driva sina verksamheter. Tänk om Mc Donald´s och CocaCola tänkte så!?! Nåväl.
Nu kommer jag till mina grubblerier. På 60-talet var jag en av alla som tyckte att IKEA var paria. Senare blev IKEAs val av att vara affärsdrivande stiftelse bara ännu en bekräftelse på företagets ljusskygghet. I stiftelser kan man väl stoppa undan hur mycket pengar som helst hur skumt som helst. Stiftelse var för mig liktydigt med skumraskeri. Jag tror helt enkelt att jag tillhörde det rådande paradigm som har kortsiktiga vinstintressen som ledstjärna och de som gör på annat vis är per definition skummisar. Jag menar att att Sveriges samlade affärsrådgivaretablissemang tillhör denna krets. Det är ett paradigm som officiellt gäller än.
Det är möjligt att det finns en hel del skumt dolt i stiftelser. Men att automatiskt tänka så är jag inte längre beredd på. Nu vet jag att det finns massor med företag, som i stiftelseform gynnar goda saker. IKEA är ett exempel. IKEA har en affärsdrivande stiftelse och en välgörenhetsstiftelse som bl a stöttar designutbildning. Ingvar Kamprad Design Centre, IKDC, i Lund är ett exempel på deras designsatsning. Ingvar K verkar för att utvidga stiftelsens intention till att stödja miljövänliga satsningar och barn- och ungdomsarbete i fattiga länder. Börsens hysteri över förväntningar hit och dit – släng dig i väggen.
Jag undrar om inte herr Ingvar Kamprad verkat verklig banbrytare inte bara inom möbeldesign, produktion och distribution utan också företagsimmage (vi lever och reser enkelt själva), företagsmission (bra och billiga möbler och förenklad vardag till många över stora delar av världen) och organisation (stiftelser som bedriver affärer för att projekt kunna göra skillnad).
Nu låter jag måhända som en okritisk vindflöjel som köper det Ingvar berättade med hull och hår. Han har säkert sina fläckar. Men jag må säga att det han berättade fick mej att rejält tänka till kring det samhällsstödda entreprenörsetablissemanget i Sverige. Kritiken blir inte nådig.
