Impass
Nästan en månad av bloggtystnad. Det har inte hänt nåt särskilt. Jobbet har börjat snarast tornadolikt. Och jag har grubblat och tänkt hur jag vill göra med min blogg och öppenheten och helheten. Jag tror jag kommit ut ur grubbelbubblan nu. Grubblan är komplett.
Jag blir kvar här. Trivs med att skriva en blogg, dvs att vara offentligt läst. Eller snarare kunna vara offentligt läst. Jag fortsätter att vara anonym. Motivet är det gamla vanliga. Jag vill inte ha mitt namn och min cancer sökbart sammankopplade. Däremot kan jag, har jag märkt, hänvisa till min blogg från t ex facebook. För jag är ju egentligen inte hemlig med sambandet bland dem jag känner.
Jo, jag kunde ha öppnat en ny blogg. Men det kändes inte bra det heller. Det är som att kapa bort en viktig och lärorik del av mitt liv, och det ville jag inte heller. Så jag blir alltså kvar här.
I min värld kallas sånt här för impass. Det är ett sorts vilset vakuum där kompassen snurrar planlöst 360 grader och man vet varken ut eller in. Den är över nu. För den här gången.
