LCHF-less
Jag tycker inte att det är så kul längre med den där LCHF-kosten. Kroppen värjer sig lite och jag känner mig snarast äcklad av den 3%-iga mjölken, den 4%-iga fjällfilen, all grädde och krämfräsch som jag piffar upp maten med. Kött, kött, fisk fisk. Det blir lite enahanda. Jag storknar av att äta omelett och skinka eller bacon till frukost. Det susar ofta i huvudet och jag kan känna mig lätt svimfärdig. Tänker att det är kolhydratbrist och att hjärnan behöver lite sånt.
Å så noterar jag mina avvikelser från rekommendationerna. På resande fot har jag inte lyckats vara helt ”ren”. Jag har ätit en macklunch, en mackfika, potatismos, till en lunch då jag var så hungrig och ett alteernativ inte fanns, druckit en hel flaska vin på en fest. Nyligen upptäckte jag att quinoan innehåller rätt mycket kolhydrater och jag som gått och trott att den varit ”tillåten”. Avvikelserna sitter i mig som att jag varit ”dålig”. Och det kunde väl så vara, om det inte vore för vågen. Efter 4 veckors hyfsat troget LCHF-ätande syns inte ett minus-gram på vågen. Inte ett.
Jag är nog besviken när allt kommer omkring. Jag tror att jag lurat mig själv lite. Jag har sagt att jag i första hand vill komma åt sötsuget och bli kvitt såna där sötskov, som jag har då och då. Går jag ner i vikt så är det bra, men det är inte primärt bantning jag är ute efter. Så har jag sagt.
Nu sitter jag här och undrar varför andra är såna solskenshistorier som går ner 25 kg på 3 månader och jag har inte gått ner ett endaste litet gram på en hel månad. Har läst om en sån, en tjej som skrivit en bok om sina formidabla framgångar. Härom dan träffade jag en partner som gått ner 8 kg sedan i november. Jag vill också vara en framgångssaga.
Nu har jag ventillerat hur jag har det. Ska fortsätta februari ut så som jag lovat mig själv. Det ska jag och jag får väl sitta här och vara besviken och less.
Nyss bakade jag en sorts kex av mandel, nötter och olika tillåtna fröer och jag ser fram emot att få känslan av att äta en macka. Jag blir galen om jag inte får mackor. Och herre gud vad gott det var med ett kex med smör på. Jag vet vad jag ska få som mellanmål om en stund.
I alla fall så har jag inget sötsug längre. Faktiskt inte. Så det jag satte upp som officiellt mål har jag ju lyckats med. Däremot är jag inte kvitt rastlösheten på kvällarna. Då vill jag gärna gå i skåpen och knapra på nåt. Jag har knaprat på nötter. Kanske inte så bra.
Jag ska bättra mig vad gäller att inte ha för långt avstånd mellan måltiderna, jag ska dricka mer och avstå från kvällsknaprandet. Ja, så får det bli.
