Semestrande skyddsängel
Den här natten har varit den ondaste hittills. På väg till men inte över gränsen till djävlig. Värken har kommit och gått. På vid kl 1, av vid 3, på vid 5 och av vid 7. Så är det nu också, alltså av. Pu.
Jag har haft en kortare telefonkontakt med min semestrande urolog KÅ nu på morgonen. Det är lite märkligt hur hon lyckas pricka in att läsa min blogg just när jag behöver henne som mest. Hon satt på ett flygplan som just skulle starta. Vi var överens om att hon är min skyddsängel.
Hon hade sedvanlig inverkan på mig, både förmedla allvar och inge hopp. Vi pratade detaljer kring värken, smärtlindrande medel, klockslag när jag lämpligen kontaktar avdelningen och vilka som tjänstgör. Kanske CT-röntgen till veckan om det inte blir mer akut än så för mig.
Lurt är det – om smärtstillande inte biter och med en dov värk som är fram-bak-strålande. Kan vara njursten, särskilt om värken är vass (det är den inte) eller något kopplat till ärret efter att äggstocken togs bort. Vilken av de båda äggstockarna var det? Det minns jag inte säkert, men tror det var höger. Ska kolla i gamla dagboksanteckningar.
Efter samtalet inser jag att jag behöver ha beredskap för att kunna ta mig akut till friskhuset redan i helgen. Men att det nog ska kunna vänta till på måndag-tisdag. Nu undrar jag över om jag ska våga resa till Skogsnäs i morgon, 17 mil bort enkel väg och med bara mig bakom ratten. Ingen stand-in-chaufför, i alla fall inte dit.
Känner mig övervakad av min semestrande skyddsängel och det känns himla gott.
