Kontext

Idag har jag inte gjort många knop men är ändå både sur och trött. Jag knatade upp vid 5 och knapprade på min dator. Det började med strul med seminariedokumentationer. Jag skickade dem till min konsultkollega för att få synpunkter redan igår kväll. Hon skulle titta på dem vid 5 tiden i morse innan hon skulle dra till skogs på älgjakt. Men hon kom aldrig med några synpunkter och det visade sig då att hon inte fått några. Hon väntade på mig och jag på henne. Båda stressade av att klockan gick. Jag försökte igen och igen och ja, sen gav vi upp. Gjorde pdf-filer och fick iväg materialet till seminariedeltagarna, men osett av min kollega, med ett nödrop.

För i min värld gäller det att hålla löften och leverera. Nåt annat finns inte. Jag hade lovat dokumentationerna till måndag morgon och de fick dem då. Men jag fick ingen frukost. Prioriterade att duscha för jag skulle ju lägga upp mig i gyn-läge för ett stycke provtagning på friskhuset. Jag tror min kära urolog knödde in mig, för de verkade lätt dubbelbokade. Nåväl, jag låg där i min gynstol, tvättad och bedövad och väntade och blev himla frusen. Provet stack till lite men var i princip inget att orda om över huvud taget. Dessutom hade urinrörsframfallet gått tillbaka. Min läkare, som har koll på mig, hade en förklaring. När jag rest och kånkat på tunga väskor kom ett litet framfall, när jag varit hemma och vilat upp mig så kröp det tillbaka.

Efter knipsprovstagningen åkte jag till ett fik och träffade min kollega. Redan då kände jag mig, vad ska jag säga, lite ämlig. Lite darrig och blek om nosen. Vi fikade och pratade jobb enligt en pratlista som var lång. Och jag frös. Sen bar det av till lunch med ytterligare en person och prat om partnerskap och jobbutveckling och sånt i nån timme. Och jag frös.

Sen åkte jag de sex milen hem. Här har jag suttit vid min dator och läst förfrågningsunderlag och diskuterat med kollegan vad vi ska lägga på och om vi orkar och så. Och jag är frusen och så slut så jag mest bara vill grina.

Jag har inte gjort just nånting produktivt och jag har mest bara suttit på min röv och snackat och gäspat. Ändå känner jag mig som en påse nötter. Kan det vara intensiva jobbveckan som var och en oledig helg, månne? Svampen från igår står orensad i köket. O nej!