Solförmörkelse, födelse och julhelgsminnen
Det är lite trögt att komma igång med vardagsjobbet.
Igår trodde jag att jag skulle kunna konvertera mina pagemaker-filer till indesign, men det ville sig inte. Några dagars arbetsvinst vändes till åtminstone en dags förlust. Det är sånt man får ta.
Gårdagen gav mig i alla fall glädjeämnet att min blåsa ännu en gång såg bra ut och att den nu lugnat ner sig efter ilskan över att bli besökt. Jag förundras över att den smärta som känns oangenäm (vidrig) nu, var min vardag i månader, ja år, för en tid sedan. Är inte det nåt att glädjas åt, så säg?
Vänkretsen har fått ett barn. EJ+GH blev föräldrar igår och den lille astronauten (såg ut så på ultraljudet) visade sig vara en kille. Hurra hurra.
Sonen ML har lagt ut en bild på dagens solförmörkelse. Hos oss låg molnen som ett vadtäcke på himlen och förmörkelsen gick inte att se. Men sonens bild är från den stad där han bor. Knycker och gillar den.
Annars är det mest minnen från julen som avhåller mig från arbete ännu en stund. Vi summerar en av de mest snörika jularna någonsin.
Vi hade ju bjudning för åtta i den snögrotta som de mina grävde fram ur snöhögen på gården. På kvällen avnjöt de filmvisning i snösalen.
Bilderna är stulna från sonens facebook. Dagens enkla fotograferande hjälper minnena på traven. De minnen om jul- och nyårshelgen 2010-2011 som annars bleknar så sakteliga. Och jag har bedrivit en stunds jobbflykt med att minnas. Najs.
Igår trodde jag att jag skulle kunna konvertera mina pagemaker-filer till indesign, men det ville sig inte. Några dagars arbetsvinst vändes till åtminstone en dags förlust. Det är sånt man får ta.
Gårdagen gav mig i alla fall glädjeämnet att min blåsa ännu en gång såg bra ut och att den nu lugnat ner sig efter ilskan över att bli besökt. Jag förundras över att den smärta som känns oangenäm (vidrig) nu, var min vardag i månader, ja år, för en tid sedan. Är inte det nåt att glädjas åt, så säg?
Vänkretsen har fått ett barn. EJ+GH blev föräldrar igår och den lille astronauten (såg ut så på ultraljudet) visade sig vara en kille. Hurra hurra.
Sonen ML har lagt ut en bild på dagens solförmörkelse. Hos oss låg molnen som ett vadtäcke på himlen och förmörkelsen gick inte att se. Men sonens bild är från den stad där han bor. Knycker och gillar den.
Annars är det mest minnen från julen som avhåller mig från arbete ännu en stund. Vi summerar en av de mest snörika jularna någonsin.
Vi hade ju bjudning för åtta i den snögrotta som de mina grävde fram ur snöhögen på gården. På kvällen avnjöt de filmvisning i snösalen.
Bilderna är stulna från sonens facebook. Dagens enkla fotograferande hjälper minnena på traven. De minnen om jul- och nyårshelgen 2010-2011 som annars bleknar så sakteliga. Och jag har bedrivit en stunds jobbflykt med att minnas. Najs.
Kommentarer
Trackback
