Kontext

att jag har en pojkvän. Jag fick honom då vi var ute och geocachade en stund på kvällen igår, min dotter med pojkvän och jag. Jag är på väg hem egentligen. Vi åkte till Långholmen och tog en cache under en bro med hjälp av ficklampa i mörkret och så skulle vi ta "Änglavakt", en cache som ligger där en gång Jas-planet störtade under vattenfestivalen 1993.

 

Så här lyder beskrivningen av cachen

"Mitt under en flyguppvisning under Stockholms vattenfestival den 8:e augusti 1993 störtade stridsflygplanet Jas 39 Gripen på Långholmen. Tusentals människor befann sig då på platsen för att se flyguppvisningen. Efter att piloten skjutit ut sig föll planet totalt okontrollerat ner! Det kraschade på den troligen enda platsen där inga människor befann sig. Som genom änglavakt dödades eller skadades inga människor!!!
Hade planet störtat på vilken annan närbelägen plats som helst.
Skulle följderna varit katastrofala!!! Cachen är gömd alldeles intill det gamla stenbrottet där där planet störtade!!!"

 

Vi klättrade där i stenskravlet efter klippkanten och pojkvännen fann cachen. Den var gömd på ett klassiskt cache-vis.

 

I cachen fanns också en Travel bug. - Hurra! Det är ett resande föremål med en egen unik livsuppgift.

 

Det här är godingen som vi hittade och som jag fick äran att ta hand om. Det är han som är min nya pojkvän.

 

Meningen med hans liv är att resa långt, till så många städer och länder som möjligt. Jag tänker ta hem honom till Midjan av mellanmjölkens land och lägga honom i en cache där. Om ingen tagit hand om honom inom 1-2 veckor tar jag honom till Drottningstaden. Därifrån kommer han alldeles säkert att få ut och resa.

 

Nåväl. Ovanför oss stod en kvinna och tittade på oss. Stint. Inte bra. Som cachare ska man ju låtsas som ingenting, man ska inte dra folks intresse till sig. Nu stod hon där, som en svart siluett mot den mörka kvällshimlen. Och vad värre var, nedanför oss ett 50-tal meter bort stod två personer. Vi misstänkte att de var cachare som var nyfikna på oss och var cachen fanns. Vi kände oss iakttagna från flera håll där i mörkret.

 

Kvinnan försvann, men de två nedanför oss rörde sig bara lite hit och dit, men stod i princip kvar. Fan. Vi dröjde oss kvar, alldeles stilla med släckt lampa.  Dom stod stilla kvar, dom med.  Till slut hade vi inte lust att sitta där på klippavsatsen längre. Det var bara att klättra ner och låstas som ingenting, vilket inte var så lätt. Vi behövde ju skenet från ficklampan igen för att inte trilla i skravlet.

 

De där siluetterna kom emot oss.

- Attans.

Plötsligt var de inte två utan fyra. Två yngre män och två yngre kvinnor i alldagliga kläder. En av dem var kvinnan vi såg ovanför oss tidigare.

- Attans, igen.

En av männen viker ut en bricka som dottern tittar noga på, på bilden i brickan, på hans ansikte och på brickan igen. På brickan står bokstäver som formar ordet Polis (Det där var en scenanvisning, ref till tidigare blogg om skrivarkurs i dramatiskt berättande)

-Ursäkta, vi är från Polisen och vi undrar vad ni gör.

- Vi är cachare.

- Va?

- Vi har just tagit en cache.

- Va?

- Vad är det?

 

Polisen med polisbrickan hade hört talas om företeelsen, de övriga stod med tappade hakor.

 

Kan föreställa mig att det i deras värld måste ha tett sig mystiskt. De ser några människor med ficklampa i ett klippbuskage där ingen vettig människa går i mörkret. Människorna gör nåt. Men vad? De dröjer sig kvar. Varför? Slutligen kommer de ner.  De visar sig vara en ung man, en höggravid kvinna och en gammal vithårig dam. Ser vi rätt? Inget som stämmer, liksom. Att den gamla damen, alltså jag,  stolt halar fram en Travel bug, en grön Hulk, måste ha varit bara helknäppt.

 

Vi visade i våra mobiler hur vi väljer ut våra cacher och hur vi sedan är ute och letar dem i verkliga livet. Om Travel buggen som ska ut och resa.

- Men hur funkar det? Ska ni posta den då?

- Nej, vi kommer att lägga den i någon cache där vi tror att hittaren kan ta den vidare.

Och så förklarade vi att det här är en lagom syssla för höggravida kvinnor, som inte ska anstränga sig alltför hårt fysiskt.

 

Vi fick oss alla ett gott skratt och åtminstone en av poliserna, den där stirrande kvinnan, blev intresserad av geocahcning.

 

- Det blir intressant att skriva en rapport om det här.