Kontext

Det är exakt en vecka sedan jag tömdes på "gamla ostar ur kylskåpet". Just nu skall jag vara i stort sett befriad från cancer i kroppen. Den är bortskrapad. Kvar finns en öm sårig blåsa i en kropp vars ägare är som hon är. Systemtänkande.

Exakt en vecka efter avhyvlingen noterar ägaren till kroppen att det har skett en förändring. Ingen hälsporre längre. Är det möjligt? Efter minst två års "handikapp" och ett år av behandlingar och hälsocoachande! Ledvärken är - om inte borta - så definitivt i en lättare viktklass. Enligt läkaren K är det tecken på att jag verkligen hade paramaligna symtom. När kroppen inte längre har en utbredd blåscancer att bekämpa finns kraft att ta itu med småkrämporna.

Allt hänger ihop och påverkar varandra ömsesidigt och samtidigt. Systemteori. Leve systemteorin.

Omvänt blir det så här - om jag får hälsporre och ont i leder igen, så är det en varningsklocka om att nu kan det vara fara och färde igen. (Man kan bli hypokondrisk för mindre!)