Kollisionskurs
Nu har jag varit min egen läkare och fattat beslutet att jag har urinvägsinfektion av medelstyrka. Sedan i går morse medicinerar jag och jag är 3 antibiotikatabletter och 1 ½ dygn senare bättre. Jag har återupplevt blåsans hysteriska förmåga och det väcker ett vemod som är kraftfullt, ska jag säga. Jag är så innerligt förbannat less på denna min trilskande blåsa som gör ont och beter sig. Jag vill mest bara skrika att nu får det vara nog. Nu kan jag det här. Nu vill jag gå vidare i livet, för jag är faktiskt cancerfri och därmed frisk.
Ja, det var just det. Jag är frisk. Men nyss var jag beredd på att jag är döende. Igen, huvudet är redo för nya bättre tider, men blåshelvetet skall ha sin tid att vänja sig. Och den vinner. Den ska ha sin tid att kurera sig. Den ska skynda långsamt. Förbannat långsamt. Tramp, tramp.
Jag är på kollisionskurs med min blåsa. Jag vet att det inte lönar sig. Jag vet att den vinner. Fast det är djävligt svårt att acceptera. Stamp stamp.
Nyårsafton och allt. Tur att jag inte är nån större festprisse och därför ser fram emot en lugn kväll med mig själv och min blåsa. Vi får väl lov att skynda långsamt tillsammans då. Jag ger mig.
Fast när man hade påse på benet behövde man inte vara rädd för att bli nödig under reser eller konserer.
Glömde lägga till att infektionerna i blåsan upphörde ganska snart efter att kateten kommit bort -- och jag hade ju samtidigt min cytostatikabehandling som sänkta mina möjligheter att bekämpa infektioner. Ta det bara lugnt, och stampa inte i golvet - det kan bara irritera ev granne.
Inte för att jag vet om det hjälper dig att få perspektiv på din situation. Men när jag var på ett läkarbesök så sa en avdelningsläkare att "det tar lika lång tid att bli helt frisk som du varit sjuk" när jag klagade över att jag "tillfrisknade" för långsamt. Så sätt dig ner och räkna tillbaka. Sedan kan dyu räkna framåt.
En god fortsättning på tillfrisknadet önskar jag dig.
Kram
