Kontext

Nu har dom kommit. Det blev en kväll full av småprat om jul med många fniss och ett och annat trött asgarv. Åså blev den berömda visuella julplaneringen klar. Här ska julas så det står härliga till, förstår ni. Jag själv har tagit på mig att fixa saffransskorpor och sallad till julbordet, det är allt. Julfascisterna fixar resten.

Mågämnet JF ville kolla den där musiken jag skrev en gång i början på 1990-talet. Jo, jag fick ett ryck, när jag satt ensam på Gotland och semestrade, att komponera musik till dikter av Karin Boye, Kristina Lugn, Sonja Åkesson m fl. Jag inhandlade en synt, lite notpapper och lånade diktverk på biblioteket. Där satt jag i en stuga och klinkade och gnolade och hade ett smärre helvete med att få låtarna ner på notpapper. Men det gick, om än stapplande.

Nu satt han där, proffsmusikern, och läste mina kråksparkar och liksom hörde musiken inombords. Han fällde en och annan kommentar om att det var svårläst, inte riktigt rätt "stavat" alla gånger, men att det mycket väl gick att ta sig igenom. Vissa tecken kunde varken han eller jag begripa. Å så sa han - hör nu noga - att musiken var ortodoxt kyrklig, modal och arabisk.

Mitt självförtroende sväller som en hermetiskt förpackad dunkudde som just kommit ut i frihet. Djävlarns. Det ni.