Sträckbänk
Det blev inte som han - och jag - tänkt. Det kom inget klart besked utan snarare ett jasså. Proverna var inte till fyllest och behöver kompletteras innan beslut fattas om behandling. Min vän FG får alltså snällt vänta ytterligare några veckor på ännu en operativ undersökning, vars prover tar någon vecka att få svar på. Den nagelbitande situationen blir därmed utdragen till en sträckbänk.
Jag tror att det här är en bra beskrivning av vår situation. Med oss menar jag mig själv och mina medkompisar med avancerad blåscancer. Förmodligen gäller det alla med cancer. Det är en beskrivning av den situation vi i bästa fall kommer att vara i då och då för lång framtid.
Det gäller verkligen - och nu talar jag till mig själv - att hitta en strategi för att leva ett någorlunda gott och rikt liv och att inkludera nagelbitaren och sträckbänken, som vi tyvärr inte kan välja bort. Men inte låta dem ta över och dominera tillvaron hela tiden. Några dagar då och då är väl ok, men inte hela tiden.
Det här är en sann utmaning för mig. Andra kanske grejar det lätt, men för mig är det en utmaning. Tur att jag gillar utmaningar.
