Oxå?

Mitt tuggande har effekt. Jag har förlikat mig hyfsat väl med att jag har den blåscancer, som jag med egna ögon har sett. Jag vet också att det inte går att veta hur djupt knölarna sitter fast och hur elaka deras celler är. Frågetecknen kring dem känns OK. Uträtandet av frågetecknen kring dem har stor betydelse för mitt framtida liv.

Det som är svårt just nu är tankarna på vad jag oxå kan ha, som röntgen kommer att visa. I sanningens namn har jag tiittat på de senaste månadernas småkrämpor i denna nya belysning och det ger mig stundtals ångest, dvs bultande hjärta, illamående och häftigare andning. Jag har näring till oro.

Jag vill veta. Jag vill agera. Väntan på nya undersökningar känns outhärdligt avlägsen. Igen skulle jag vilja genomgå undersökningarna röntgen och TUR-B operation väldigt snart, helst nyss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0