Kontext

Delgrubbla från 1998 03 27.

Under 10-talet år var han då och då så pressad att han gav sig på min mamma och misshandlade henne rätt grovt men så pass att hon överlevde i alla fall. Hon var rätt bra på att reta honom från sin underdog horisont och han blev desperat. När inte orden räckte talade kroppen. Med tiden fann han sina ångestdämpande bundsförvanter, flaskan och tabletterna. De gav nog honom en del avkoppling men för oss närstående blev han än mer lynnig och vi tassade mentalt på tå för honom och hans humörsvängningar.

Min mamma var offer för dessa omständigheter och oskyldig i allt. Hennes budskap var ?din far är galen, likna mig?. Från henne fick jag kärlek och bekräftelser och hon älskade mig oavsett studieresultat. Hon passade upp på mig likt en prinsessa, bäddade, städade, lagade mat. Jag blev verkligen omhuldad. På hennes egen bekostnad. För istället för att göra det hon själv ville, så offrade hon sig för familjen. Hon knäade fram med vacklande hälsa lidande och utan att ställa krav på oss andra. Hon nedvärderade allt hon gjorde och hade och har som röd tråd i sitt liv att inte vara till besvär. Hon är rätt besvärlig med att inte vilja vara till besvär. Det är rätt krångligt med en som alltid lägger sig underst eller sist. Det gör hon effektivt. Och andra får skulden.