Här behövs gummistövlar

Har en vakensväng nu på natten. Sudoku och blogg fördriver tiden innan sömntåget kommer.

 

Igår var första dagen på en behandlingsfri vecka. Ett möte i regionhuvudstaden på eftermiddagen. Bil dit tar 45 minuter. Jag kissade på mig två gånger på den bilresan. Två små-olyckor. Träffade kollegan G på ett närliggande fik för att bubbla lite. Det var long time no see för oss. Så gick vi till Viktiga Kunden för ett uppföljande möte. Kissade innan vi gick den korta vägen dit. Promenaden i backen innebar en gulpig obehagskänsla i blåsan som framkallade lätt illamående. Kissade det första jag gjorde efter att ha skakat tass. Kissade två gånger under det drygt en timmes långa mötet. Kollegan hanterade situationen med kunden, som tidigare är informerad om läget. Säkert inga problem för dem, men för mig är det här olustigt. Kissade omedelbart efteråt innan jag lämnade huset. Summerande fika med kollegan efteråt. Kissade innan jag satte mig i bilen hem. Klarade mig inte utan det blev stor olycka i bilen. Klädbyte hemma.

 

Det här är inte kul. Jag kan ju inte vistas bland folk. Än.

 

Jag är ändå tacksam för att ha varit öppen med min situation. Det innebär att jag slipper använda energi åt att hålla ett sken uppe eller att hålla mig, vilket jag uppenbarligen inte kan just nu. Men olyckorna är ändå inte bra för självkänslan. Undrar hur de närmste dagarna och veckorna blir.


Tänker också på hur ni har det som är läsare av den här bloggen. Det kan inte vara kul att läsa om mitt skvättande. Men du har i alla fall ett val att göra. Du kan välja bort eländet. Det kan inte jag.


Hur som helst. Det här är den oglamorösa skildringen av hur en 50+ kvinna med blåscancer har det under sin bli-frisk-resa. Det är lite blött på vägen, om man så säger. Bildlikt - här behövs gummistövlar. Av grövre sort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0