Krisers olika ansikten

En natt senare. En hel del toaspringande men inte lika dimmig i bollen den här gången. Inte än, i alla fall.

Under natten har jag nog bearbetat det min läkare KÅ pratade om. Jag börjar införliga tanken på att hamna på operationsbordet i januari med min grundinställning att det här nog kommer att gå bra. Det är besvärande att tänka mig vara borta helt från arbete i flera månader, bortåt hela arbetsvåren. Det stökar till det rejält. Men allt går. Det ska gå det här med. Och vi är inte där än.

Jag funderar lite på olika sorters kris- och sorgereaktioner, trauman. När någon nära och kär dör, hamnar man i en kris- och sorgekurva som ibland beskrivs som chock - reaktion - bearbetning - nyorientering.

Krisreaktion vid svår sjukdom (cancer) är delvis annorlunda, tänker jag. Det krisartade händer inte vid ett enda tillfälle, utan kommer pö om pö. Det kommer en rad småchocker som ska bearbetas, å så kommer en ny och en ny och en ny. En rad omtag i krisbearbetningens faser, känns det som. Eller, man vandrar fram och tillbaka mellan faserna. Varje undersökningstillfälle eller läkarsamtal innebär nya besked, som ska bearbetas.

Kriser har i sanning olika ansikten. Naturligtvis. Varje kris är dessutom unik.

Tja. Så tänker jag när jag "tagit ledigt"! Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0