Kontext

Gårdagen var inte bara en dag med funderingar på filmstjärneprojektet. Tvärtom. Det var en dag av tvivelaktig jobbinsats också. Det är jag uppriktigt ledsen för - och bekymrad. Jag var helt enkelt inte allert och det gjorde min insats, om inte usel, så i alla fall medelmåttig. Och jag vill vara en duktig flicka, så det här är inte OK för mig.

Blåsan talade klarspråk. "Jag ställer inte upp längre", sa den på sitt ordlösa blöta sätt. Tre gånger inom loppet av någon ynka liten timme kissade jag på mig. Inför en grupp, på Posten och i bilen på gårdsplanen. Inget som märktes för andra, men det kändes nesligt för mig. När blåsan är så där trött, så ligger ord och handling nära. Kissnödig och kissa på i stort sett samma gång. Jag har inte en chans.

Nu är jag trött, har ledvärk och är grubblig över min insats igår. Nära till tårar. Har också valt att stanna hemma i helgen. Jag tror att jag ska uppfatta blåsans språk så att jag mår bäst av att stanna hemma och ta det bara lugnt. Fast det hade varit trevligt att träffa grisarna. Jag vill, men kan inte. Tror jag

Solen skiner ute. Jag ska nog unna mig en promenad.
I skogen? :-)