Berg-och-dalbana

För någon timme sedan kom jag hem efter att ha fått min första instillation på fiskhuset i staden där jag bor. Dom har fyllt min blåsa med en vätska som innehåller avmattade tuberkulosbakterier, BCG. Jag kunde behålla vätskan i en timme, sen ville inte min kropp mer. Jag fick ligga i ett vackert möblerat rum på en säng med radio, korsord och tidningar vid min sida. 15 minuter på vardera höger sida, rygg, vänster sida och mage. Helst skulle jag ha roterat två varv, men det klarade jag alltså inte.

Det är fascinerande i sig att tuberkulosbakterier och blåscancer kompar ihop. Och det gör de verkligen. BCG-behandlingen har blivit en viktig behandlingsmetod för den cancertyp jag har, dvs olika stadier av elaka tumörer i blåsan - dock utan att de har hunnit infiltrera själva blåsmuskulaturen. Man vet egentligen inte varför behandlingen är så effektiv, och man tror att kroppens eget immunförsvar kickas igång.

I väntrummet satt jag och läste foldrar från Cancerfonden. Det gjorde jag igår kväll med. Dom skriver på ett både trösterikt och informativt sätt. Jag var riktigt uppåt på kvällskvisten. Idag läste jag att den efterlängtade lättnaden när behandlingen är över inte brukar infinna sig.

Shit. Det är ju precis den lättnaden som jag tagit sikte på! Till jul, när allt är över, då ska jag slå klackarna i taket! Så hoppades jag - tills för en stund sen. Enligt foldern är det vänner och anhöriga, som brukar känna lättnad, medan den cancersjuke går där med sin tomhet och oro för att minsta lilla symtom ska vara recidiv (återfall). Den cancersjuke känner sig ofta ensam och övergiven då.

Det här var bra att läsa för mig. Det är alltså NU jag ska glädja mig över att instillationen var lättsam och att jag faktiskt känner av en reaktion. Lite, pyttelite, men i alla fall. Det spänner som vid en lättare urinvägsinfektion. Det är nu jag kan glädja mig över att det finns effektiv och bra behandling som inte alls är i klassen cellgifter i blodet eller strålning.

Och det gör jag också. Det är väldigt skönt att det inte är värre än vad det är. Dessutom skiner solen och jag har en svampkorg kvar att rensa. Det bär både upp och ner på min berg-och-dal-bana.

Eller som en vän uttryckte saken: jag mår bara bra och det är för djävligt - samtidigt.


Kommentarer
Postat av: P

Tuff kursdag!? Heja på men undra på att Du åker hit o dit i tankar o känslor
Det verkar ändå som den "terapisvamp" Du drabbats av,som fyller alla korgar, tar ganska bra.............
Kram

2007-10-08 @ 15:56:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0