Exakt två veckor till nästa match
Idag fick jag kallelsen. Om exakt två veckor opereras jag igen. Tisdag 18 september. För att få nytt svar på mina tumörers art - eller rättare - Tumörens art, för det är framför allt en, som får stavas med stort T.
Jag kommer att ligga på samma avdelning som förra gången, avdelning 14A. Det blir bra. Vågar jag hoppas på enkelrum den här gången också? Det vore för bra för att vara sant.
Från och med nu ska jag inte ta några smärtstillande, i alla fall inte såna som innehåller Acetylsalicylsyra. Idag är första dagen sen förra operationen som jag inte alls tagit nån smärtstillande. Och jag är besvärad av det onda. Det är inte så att jag har ondare nu än för ett tag sedan. Men jag är mer less. Jag vill bli lämnad ifred ett tag. Jag vill vila från alltihop. Ta en paus och bara glömma. Men den där envetna molande värken i blåsan när jag är trött och nypet i blåsan som ger lätt illamående och obehag när jag kissar, det gär gör att jag inte kan glömma. Och det är klart att jag undrar varför jag har ont. Jag vill veta.
Nu känns dessa två veckor som år. Så långt bort och så efterlängtade.
När bara operationen är gjord... när bara svaret kommit... när bara behandlingen startat... när bara hösten är avklarad... när bara...
Jag har svårt att gilla nuet. Lätt att fly in i en hägrande framtid.
Två veckor kvar. Två långa veckor.
Jag kommer att ligga på samma avdelning som förra gången, avdelning 14A. Det blir bra. Vågar jag hoppas på enkelrum den här gången också? Det vore för bra för att vara sant.
Från och med nu ska jag inte ta några smärtstillande, i alla fall inte såna som innehåller Acetylsalicylsyra. Idag är första dagen sen förra operationen som jag inte alls tagit nån smärtstillande. Och jag är besvärad av det onda. Det är inte så att jag har ondare nu än för ett tag sedan. Men jag är mer less. Jag vill bli lämnad ifred ett tag. Jag vill vila från alltihop. Ta en paus och bara glömma. Men den där envetna molande värken i blåsan när jag är trött och nypet i blåsan som ger lätt illamående och obehag när jag kissar, det gär gör att jag inte kan glömma. Och det är klart att jag undrar varför jag har ont. Jag vill veta.
Nu känns dessa två veckor som år. Så långt bort och så efterlängtade.
När bara operationen är gjord... när bara svaret kommit... när bara behandlingen startat... när bara hösten är avklarad... när bara...
Jag har svårt att gilla nuet. Lätt att fly in i en hägrande framtid.
Två veckor kvar. Två långa veckor.
Kommentarer
Postat av: P
Ja......Kära Kämpe jag vill heja på Dig för kampens skull, säga håll ut och ibland vill jag bara ömka Dig för inte är det bara lätt att stå.Skickar en jättebamse kram.
Postat av: Kontekt
Tack P för både uppmuntran, omtanke och bamsekramen. Jag vet ju att du är en erfaren person när det gäller att hushålla lagom med krafterna och märker det också på dina kommentarer.
Postat av: Amnon Lee
Hej på dig stora kämpe ,,,,,jag tycker att du ska ta och läsa en bok av Viktor
frankel som heter
Man's Search for Meaning jag tror att det finns på Svenska också och den kan heta meningen med livet
en underbar bok som hjälper lite på traven ,,,
håll ut du fixa detta
Kram Amnon lee Israeli
Trackback
