Kontext

Efter att ha varvat ner kan jag konstatera att blåsan svarar an - den varvar också ner. Gott nog.
Men jag är allt lite gruvsam inför de besked jag ska få till veckan. Är inte alls lika frisk-kaxig som i tidigare bloggar.

Jag tycker att mina leder och min hälsporre skriker och jag undrar varför. Jag tycker att min blåsa nyps och är stingslig och jag undrar varför. Jag lägger märke till en och annan tanke som flyktigt berör möjligheten "det kanske går åt hellvete det här" och jag är beredd på dyster-besked. Kan det vara ett sätt att vara beredd för whatever?

Mest är jag ivrig att få veta vilken av de tre vägvalen jag står inför härnäst. BCG-beahndling med start v 41? Ny RETUR B-operation om 4-6 veckor? Eller operation  och ta bort hela blåsan och ersätta med en av flera tänkbara blås-konstruktioner och med flera månaders sjukskrivning? Alla tre vägarna är gruvsamma, var och en på sitt sätt. Och "helst" vill jag alltså vara "tuberkulossjuk" någon dag i veckan en tid framöver. Men nåt säger mig att processen kommer att sega på ett tag till. Ovissheten är en kvalitet som jag har svårt att gilla rakt av.  Ska fan vara i nuet och gilla läget!