Uppvaktningsdesign
Dotter T blev rejält uppvaktad.
Uppvaktningsdesigner var pojkvännen J. Han konsulterade mig några vändor, så jag kände mig involverad.
På morgonen fick T en hoper numrerade kuvert. Vart och ett innehöll lagom kryptisk instruktion på vers.
Först fick hon rusta sig med T-baneremsa, 200 spänn i taxipengar, kamera, varma och kalla kläder och därefter bege sig på egen hand från Solna till Djurgårdsbron. Kompisar tog henne på trampbåtstur med glass. När den var avklarad fick hon öppna nästa kuvert som ledde henne till porten av Junibacken. Där stod mamman (jag), just anländ efter att ha klarat av den panikartade och trevliga bussturen (se förra bloggen). Min roll var att guida T på Junibacken för att - så att säga - ta avsked av barndomen. Vi lunchade. T tog Emils köttbullar och jag valde Pippis pannkakor med grädde och sylt. Vilket härligt ställe. Dit vill jag gå fler gånger. I bokhandeln hittade jag en Pettsonbok som jag inte sett förut, en bok på engelska om hur Findus som kattunge kommer till Pettson. Nåväl, vid givet klockslag var det dags för T att öppna nästa kuvert som ledde henne till en lägenhet på söder. Där fick hon en privat konsert av MF, världsberömd klarinettist, och J, som får anses vara en gudabenådad pianist (om än inte helt världsberömd) drickandes champagne. Nästa station väntade nere på gatan utanför lägenheten. Tre vänner hämtade henne upp på en av söders höjder där de solade och åt glass. Tills det var dags att bege sig till Brattsens Palats, Sturebadet, för bad och behandling. Det hela avslutades med taxi och förbundna ögon till en fest i vännen Ms lägenhet, där T bott tidigare. Tänk, platsen hon kom till tog hon på LUKTEN. Trots att M sprayade med skogsdoft för att hon inte skulle kunna lukta sig fram. Där fanns festmat och vänner uppdukade och mamman uppvaktade tillsammans med de andra ungdomarna.
Jag var genomtrött i blåsan och begav mig "hemöver" rätt tidigt. Nån större festkapacitet har jag inte i nuvarande tillstånd. Även uppvaktningsdesignern J var alldeles slut efteråt. Han kunde glädja sig åt ett gediget och lyckat designerhantverk. Dan därpå uppvaktade vi föremålet igen - på den RIKTIGA dagen - utan större engagemang och med en påtaglig avslagenhet. Sen åkte jag hem igen. Den här gången funkade toaletten hela tiden. Men bussen var full så jag kunde inte bre ut mig.
Uppvaktningsdesigner var pojkvännen J. Han konsulterade mig några vändor, så jag kände mig involverad.
På morgonen fick T en hoper numrerade kuvert. Vart och ett innehöll lagom kryptisk instruktion på vers.
Först fick hon rusta sig med T-baneremsa, 200 spänn i taxipengar, kamera, varma och kalla kläder och därefter bege sig på egen hand från Solna till Djurgårdsbron. Kompisar tog henne på trampbåtstur med glass. När den var avklarad fick hon öppna nästa kuvert som ledde henne till porten av Junibacken. Där stod mamman (jag), just anländ efter att ha klarat av den panikartade och trevliga bussturen (se förra bloggen). Min roll var att guida T på Junibacken för att - så att säga - ta avsked av barndomen. Vi lunchade. T tog Emils köttbullar och jag valde Pippis pannkakor med grädde och sylt. Vilket härligt ställe. Dit vill jag gå fler gånger. I bokhandeln hittade jag en Pettsonbok som jag inte sett förut, en bok på engelska om hur Findus som kattunge kommer till Pettson. Nåväl, vid givet klockslag var det dags för T att öppna nästa kuvert som ledde henne till en lägenhet på söder. Där fick hon en privat konsert av MF, världsberömd klarinettist, och J, som får anses vara en gudabenådad pianist (om än inte helt världsberömd) drickandes champagne. Nästa station väntade nere på gatan utanför lägenheten. Tre vänner hämtade henne upp på en av söders höjder där de solade och åt glass. Tills det var dags att bege sig till Brattsens Palats, Sturebadet, för bad och behandling. Det hela avslutades med taxi och förbundna ögon till en fest i vännen Ms lägenhet, där T bott tidigare. Tänk, platsen hon kom till tog hon på LUKTEN. Trots att M sprayade med skogsdoft för att hon inte skulle kunna lukta sig fram. Där fanns festmat och vänner uppdukade och mamman uppvaktade tillsammans med de andra ungdomarna.
Jag var genomtrött i blåsan och begav mig "hemöver" rätt tidigt. Nån större festkapacitet har jag inte i nuvarande tillstånd. Även uppvaktningsdesignern J var alldeles slut efteråt. Han kunde glädja sig åt ett gediget och lyckat designerhantverk. Dan därpå uppvaktade vi föremålet igen - på den RIKTIGA dagen - utan större engagemang och med en påtaglig avslagenhet. Sen åkte jag hem igen. Den här gången funkade toaletten hela tiden. Men bussen var full så jag kunde inte bre ut mig.
Kommentarer
Postat av: Ulf
*skrattar* Det verkar ha varit en riktig födelsedagsfest. En fest att minnas för all framtid *ler*
Jag hoppas blåsan lägger av med trilskandet och "helas" snart.
Kram
Trackback
