Hur bra kan det va?
Sånt här finns inte på kartan i min värld. Mina läkare ringer på en gång som de fått svaren från lab. Hur kommer det här sig? Är det fördelen med att tillhöra ett lite mindre friskhus med närmare kontakt med läkarna? Innebär större friskhus med automatik stordrift och anonymitet? Har friskhusen så olika rutiner? Har läkarna så olika syn på hur de kommunicerar med sina patienter? Beror det på att jag är jag och anses kunna ta emot avgörande besked på telefon? Eller skärper sig vårdpersonalen för att de vet att jag bloggar? Gör mina läkare tjänstefel då de är kommunikativa och lätillgängliga?
Jag kan helt enkelt inte låta bli att grunna över hur olika det kan vara. Jag uppskattar den relation jag har med friskhusets läkare och övrig vårdpersonal. Avdelning 14 A är ju mitt andra hem och jag känner mig välkommen där. Jag gläder mig över att jag känner till hur olika det kan vara och hur bra jag har det. Det är helt enkelt kilovis med stress och oro som jag avlastas mig i och med att vården är lättillgänglig för mig. Det jag också vet är att jag själv lagt mig vinn om att få en bra relation med det vårdsystem som ska rädda mitt liv. Det är ett relationsbygge som skett under resans gång. Det har underlättats av att jag har en huvudläkare och att jag börjar lära känna några andra också. Och de mig. Jag slussas inte mellan olika expertgrupper för olika detaljer i min cancer.
Kort sagt. Hur bra kan det va? Och hur kommer det sig att det fungerar så bra? Det är faktiskt intresant att utforska. Borde vara intressant ur ett vårdgivarperspektiv också.
