Kan nästan glömma
Det är vår. Både ute och inne i mej.
Jag får lust att veckla ut min knopp och brista ut i ... jag vet inte vad. Nåt nytt. Nu glömmer vi det som varit och går vidare i livet. Det som varit på senaste tiden var inte så kul. Nu kan jag det här. Nu vill jag ägna mig åt nåt annat. Flytta kanske hjälper? Tro om man kan lämna cancern där den var och liksom flytta ifrån den?
Vandrar omkring på gatorna i en stad jag i princip aldrig varit i förr. Här bor och verkar min dotter som danspedagog på en gymnasieskola. Den här staden är en av landets 10 största och här satsas storstilat på ungdomskultur.
Igår var vi på en dansföreställning som gavs av mellan- och högstadieelever. Himmel vilket ös. Fantastiskt ambitiöst program med ett bärande tema, kostymer, smink, ljud och ljus och dansglada elever i från 5-an till 9-an. Kan tänka mig att några av dem kommer att bli min dotters elever framöver, om hon blir kvar som lärare här. Det här var 7-e föreställningen för fulla hus. Jag blir bara glad. Vi toppade kvällen genom att gå på sushi-restaurang. Jag kunde välja ett 100 %-igt GI-alaternativ.
Idag har jag träffat en potentiell kund på ett café i solen. Därefter strövade jag längs ån hemöver. Min dotter hämtar mig en stund för ännu ett besök på hennes skola och möte med en av hennes kollegor. Därefter ska vi till Universitetet och se mågämnets arbetsplats. Det ser jag också fram emot.
Våren tränger sig på. Det är jättehärligt. Fåglarna kvittrar, fjärilar fladdrar, löven spränger sina skyddshöljen och solen gassar. Det är en våldsamt livsbejakande utbristande kraft i görningen. Jag tappar nästan andan. Det känns så framåtsyftande nytt och som om det där onda jag nyligen varit med om inte ens funnits. Trots att jag kissade på mig under promenaden hem. Så det går inte helt att glömma den åkomma jag har. Men nästan.
Jag får lust att veckla ut min knopp och brista ut i ... jag vet inte vad. Nåt nytt. Nu glömmer vi det som varit och går vidare i livet. Det som varit på senaste tiden var inte så kul. Nu kan jag det här. Nu vill jag ägna mig åt nåt annat. Flytta kanske hjälper? Tro om man kan lämna cancern där den var och liksom flytta ifrån den?
Vandrar omkring på gatorna i en stad jag i princip aldrig varit i förr. Här bor och verkar min dotter som danspedagog på en gymnasieskola. Den här staden är en av landets 10 största och här satsas storstilat på ungdomskultur.
Igår var vi på en dansföreställning som gavs av mellan- och högstadieelever. Himmel vilket ös. Fantastiskt ambitiöst program med ett bärande tema, kostymer, smink, ljud och ljus och dansglada elever i från 5-an till 9-an. Kan tänka mig att några av dem kommer att bli min dotters elever framöver, om hon blir kvar som lärare här. Det här var 7-e föreställningen för fulla hus. Jag blir bara glad. Vi toppade kvällen genom att gå på sushi-restaurang. Jag kunde välja ett 100 %-igt GI-alaternativ.
Idag har jag träffat en potentiell kund på ett café i solen. Därefter strövade jag längs ån hemöver. Min dotter hämtar mig en stund för ännu ett besök på hennes skola och möte med en av hennes kollegor. Därefter ska vi till Universitetet och se mågämnets arbetsplats. Det ser jag också fram emot.
Våren tränger sig på. Det är jättehärligt. Fåglarna kvittrar, fjärilar fladdrar, löven spränger sina skyddshöljen och solen gassar. Det är en våldsamt livsbejakande utbristande kraft i görningen. Jag tappar nästan andan. Det känns så framåtsyftande nytt och som om det där onda jag nyligen varit med om inte ens funnits. Trots att jag kissade på mig under promenaden hem. Så det går inte helt att glömma den åkomma jag har. Men nästan.
Kommentarer
Trackback
