På pikalurven
Igår skrev jag min blogg "Behöver bryr-mej-om-dej-mail" och skickade ett gruppmail till några av mina vänner och skrev att jag behövde känna att de vet var jag är nånstans. För jag kände mig verkligen ensam och övergiven. Jag bad dem helt enkelt läsa de senaste dagarnas blogg.
Det funkade. Nu har jag fått några kommentarer och bryr-mej-om-dej-mail och det var precis vad jag behövde och mår bra av. Nu känner jag mig inte lika ensammen på jorden längre. Igår kväll kändes det verkligen isande tomt.
Jag får kommentarer om att jag är stark. Själv känner jag det inte så. Jag är faktiskt liten, svag och rädd. Det är därför jag behöver de mina. Jag har till och med behov av att få bli sedd och bekräftad som en som är liten och rädd - också. För det är definitivt en del av mig. Se mig inte bara som stark och kapabel - snälla.
Jag har en trött-dåsig dag. Igår kväll satt jag väl och grät nån timme. Det var en hel del tårar som ville ut. Framemot midnatt bad jag om en spruta smärtstillande (Ketogan) och det fick jag + en insomningstablett. Jag känner mig sedd och förstådd av personalen. De förstår hur liten och ynklig jag är nu en stund. Och att det jag har kan väcka stora frågor särskilt nattetid. Hon kan behöva hjälp att somna, tänkte dom nog. Igen var det så att det tog en bra stund innan sömnen kom.
Jag är nyduschad och fräsch. Nu på morgonen togs kateterna bort och lilla plaströret i armen. Jag ska alltså fungera helt av egen maskin nu. Redan har jag sprungit en massa gånger på toa. Med suckar. Here we goeth again. Nu är vi tillbaks i det gamla vanliga. Med färska smärtor efter operationen. Naturligtvis är det skrapat så att jag ev har hål på blåsan den här gången med. Bad om smärtlindring och den levereras utan ifrågasättande. Så nu ligger jag här och är lite på pikalurven. Och snart är det lunch.
Det är till och med så att jag undrar hur det kommer sig att de är så hjälpsamma med smärtstillande. Inget ifrågasättande alls. Viftar jag efter hjälp så får jag det. Man skulle rakt kunna tro att jag är allvarligt sjuk! Nåväl. Eftersom den där sprutan gör mig lite på pikalurven, så grublar jag inte vidare på varför de är så givmilda med smärtstillande. Jag sjunger en liten trallallasång i stället. Och säger skål med det vatten jag hivar i mej i stora mängder.
