Kontext

Jag är hemma och tar det bara lugnt. Kunde därför omgående uppfatta en kommentar jag fick från min blåskompis och goda Vän i V, som jag aldrig träffat IRL. Hon träffar spiken mitt i prick då hon använder liknelsen maratonlopp och att kroppen liksom säckar ihop. Just det.

 

Jag är i ett psykiskt maratonlopp och en delsträcka är avklarad. Nu säckar psyket liksom ihop. Det svider lite i bröstet av ansträngningen.

 

Jag tror jag ska gå på badis och basta och bara vara mitt på ljusa dagen idag. Medan snöstormen yr där ute. Tankarna och känslorna ska få yra omkring likt snöflingorna ute. Huller om buller i fritt flöde sakta dalande mot marken.

Först ska jag luncha med en vän och företagarkollega som jag inte träffat på ett tag. Det ser jag också fram emot. I hennes liv har det också hänt stora omvälvande saker de senaste månaderrna. Här finns både sjukdom, häng på bautastort uppdrag som inte blev av i tid, avveckling av företaget och en ny anställning med i bilden. Omvälvande det med. Vi har väl alla våra maratonlopp.

Jag ska ha en god dag där psyket får hämta sig.