Svårt göra självdiagnos
Hur jag mår nu drygt två veckor efter operationen? Jo, tack, riktigt bra. Eller - på bättringsvägen. Hela veckan har jag bara varit uppe på toaletten två gånger per natt och jag får sova riktigt gott. Det nyper fortfarande då jag kissar, men inte så kraftigt längre. Det kommer lite blod ibland. Jag äter nästan ingen smärtstillande medicin, högst en dos per dygn. Igår glömde jag äta den där blåslugnande medicinen och jag tycker inte jag springer tätare på toaletten för det.
Hur kommer det sig då att jag blev orolig i måndags och bad att få prata med min urolog? Så här efteråt så tycker jag att jag själv borde ha räknat ut att det är vanlig läkning och skorplossning det är frågan om. Igår, när jag pratade med KÅ, nämnde hon igen att besvären kan öka 10 - 14 dagar efter operationen.
Det här vet jag faktiskt. Jag har ju varit med om den här operationen fem gånger nu och läkningsförloppet liknar varandra. Men när besvären intensifierades i måndags, så visste jag det inte längre. Då var den kunskapen som bortblåst. Då var jag bara fångad i minnen om hur besvären kan accelerera till närmast outhärdliga nivåer då taggtråden rister i blåsan som löper amok och krampar för minsta lilla stimulans. När smärtan stegrades blev det skräckscenariot som blev det röda skynket och de mera rimliga förklaringarna föll i glömska.
Istället förekom fluffigt fantasifulla föreställningar om svulster som ohämmat växer i min buk och vars svans syntes som en tumör i blåsan och vars hulling nyper så det gör ont. Jag tror att fantasin kan dra iväg långt, om jag inte får hjälp med rimlighetsbedömningen. Fantasierna är en del i bergochdalbanan. De hindrar det faktum att jag är cancerfri att få fotfäste i mitt medvetande. Jag måste säga att jag bara långsamt långsamt börjar förstå att jag faktiskt är cancerfri. Nu.
Vad lär jag mig av det här? Att det inte är så lätt att göra kloka självbedömningar. Att smärtsamma erfarenheter lägger sig som en dimma och skymmer sikten för en rimlig självdiagnos. Att det är tryggt och underlättar läkandet att ha lättillgänglig expertis som liksom skrämmer bort fantasimonstren. Jag lär mig också att jag har det oförskämt bra med en god dialog med vårdsystemet. Jag behandlas med respekt trots att jag ibland är hispig.
