Kontext

Glädjen och lättnade blev kortvarig. Igår var en bakslagets dag. Ondare igen. Suck.

Har ringt avdelningen och det råkade vara rond då. Väntar på att bli uppringd. Känner mig ointressant och bara till besvär. Och det gör faktiskt rejält ont, både i viloläge och då jag kissar. Nattvandrar ca en gång i timmen. Trängningarna är intensiva, men varierar ändå i styrka och utdrivningskraft. Äter fortfarande max dos smärtstillande för att inte bli alltför grinig. Det känns lite tröstlöst.

Ringde också syster M, som kunde sitta på besked om PAD, dvs svar på TUR-B-operationen. Men, nej.

Ah-j.