Kontext

Tiden rinner liksom iväg. Nu är ju faktiskt början på hösten här och jobbsäsongen har sparkats igång. Mina nära och kära som flitigt besökt mig börjar troppa av. Min dotter åkte igår. Mågämnet flyttar ikväll.

Fredag till lördag träffades vi fem kollegor och la upp strategi för att göra uppdrag av ett treårigt ramavtal vi nyligen fått. Vi höll till på en ö i den Västerbottniska skärgården hos en av kollegorna.

Motvilligt packade jag min väska fredag morgon. Kände mig varken kry eller redo för att prata jobb. Och jag vet ju så lite om vad jag orkar och kan. Besvärligt var ordet. Hem kom jag som en ny människa. Dels har blåsan tagit ett förbättringsskutt och dels har vi bara haft det så himla härligt, att jag vet inte vad. Nu är jag faktiskt sugen på att jobba.

Nu kan jag också glädjas åt att mitt envetna bloggande förmodligen varit till professionell nytta. Mina kollegor kläckte idén att vi skulle blogga professionellt. Och, ja, jag vet ju hur man gör och har tänkt till en del om etiken kring bloggande. Så det gick lätt att bli konkret kring det hugskottet.

Nu kommer jag att ha ett forum för mina professionella funderingar som jag konsekvent utelämnat här. Känner mig riktigt inspirerad. Och jag kommer att ha vattentäta skott mellan denna blogg och den professionella bloggen. Här är jag hemlig om min identitet. Vill inte bli sökbar med mitt namn kopplat till min bli-frisk-resa. Där kommer jag att vara tydlig med min egen identitet och i allra högsta grad vara sökbar. Däremot kommer jag inte att identifiera andra, t ex kollegor och kunder. Här är det bara jag som bloggar. Där kommer vi att vara ett helt gäng som bloggar på samma blogg och det kommer att framgå vem som skriver vad. Vi kommer att ha ett professionellt tema där. Här kan jag skriva om vad som helst, utom om jobbet.

Det känns stimulerande att jag lärt mig något som vi kanske kan ha nytta av. Det känns roligt och spännande att börja jobba. Det är skönt att hela jag mår bättre. Kanske orkar jag vara på de där seminariedagarna i mellansverige, som jag inte trodde mig om att orka med för bara någon dag sedan. Seminarierna handlar om forskning inom mitt fackområde. Hur intressant som helst.

I morgon ska jag prata med min läkare. Antar att jag då kommer att veta mer om när behandlingarna skall börja. För jag utgår att det är behandlingar hon tänker sig nu när jag fått besked om att jag är cancerfri. Behandlingarna är orosmolnen i horisonten. Just nu skiner solen på mig. Och tänk att jag får mig ett forum att blogga professionella tankar i. Jippi. Inte här. Men där.