Inspirerande
Nu är en knapp veckas forskningsfunderingar avslutade och det vanliga livet börjar.
Det började illa. Eller krångligt skulle jag kanske säga, för att inte skrämmas. Jag skulle fixa några dokument på engelska i mitt layoutprogram och det bara vill inte ta emot texten. Jag kan inte klistra in. Det har jag alltid kunnat tidigare, men nu vill det sig bara inte. Har provat med att formatera om. Nu ska jag strax ta till sista åtgärden, nämligen att stänga av datorn och starta om. Stön. Ser med fasa hur jag behöver sitta och skriva in textmassan manuellt. Den tiden har jag liksom inte. Eller, jag har inte lust till sånt slavgöra. Tänk, förr i tiden när dessa skrivbiträden satt och skrev av och om och om igen i det oändliga. Det är tider som jag varit med om.
Under veckan har jag träffat en inspirerande förebild. Förebilden är en dam i min ålder som det var verklig fart på. Och hon har ingen blåsa sedan 9 år tillbaka. Alltså inte sin egen blåsa. Däremot har hon en sån där som är gjord av hennes egna tarmar. Hon hade värre cancer än jag. Hennes blåsa med flera inre organ togs omedelbart efter att cancern upptäcktes och hon hade lymfom också. - Det är ju lite småallvarligt, sa hon. Och ja, jo, det är det ju.
Hon fick cellgifter som gjorde att hon spydde som en katt i ett år, som i ett slag tog 30 % av hennes hörsel och sabbade njurarna en del. Mina problem tycks som rena lyxproblemen i jämförelse.
Men det var som sagt fart på henne. Hon reser och jobbar och har sig. Hon kissar genom sitt sugrör i magen och behöver tänka på att inte bli alldeles överstressad, för då säger njurarna ifrån. Men annars så. - Det är år och dar sen jag mått så bra som jag gör nu, sa hon.
Jag lärde mig en självklarhet som jag bara inte tänkt på. Det går både nerver och blodkärl i den där konstgjorda blåsan. Hur fan går det till? Men hon har ju rätt. Skulle det inte göra det, så skulle blåsan ruttna bort och det går ju inte. Helt enkelt ett litet mirakel.
Det var mycket inspirerande att träffa denna nioåring som mådde så bra och som det var sån fart på.
