Kontext

Dagarna forsar fram. Snart julafton. Jag släcker successivt ner det som har med arbetet att göra… men det går inte helt. Finns en och annan krok som jag sitter på och det är mest angenämt. Ska-vi-etablera-oss-med-lokaler-i-Stockholm? är en sådan krok. Vi sitter med ett konkret erbjudande i knät, i Gamla Stan.

Å ena sidan avbokar jag långa åtaganden för jag vet ju så lite om min förmåga framöver? Å andra sidan har jag köpt SJ årskort och känner mig beredd att kliva på ett långsiktigt åtagande vad gäller lokaler. Det hänger inte ihop.

Grisarna är i antågande. I min värld är grisar = de nära och kära, vare sig de är släkt eller inte. Mågämnet var först på plats, han jobbar ju delvis i min stad. I förrgår kom dottern. Ikväll kommer son nr 2. Därmed är det julande gä’nget samlat.

Jag har laddat för högläsning av en bok, som jag bara har lust att läsa högt ur. Svarta palmkronor av Peder Sjögren. En närmast totalt bortglömd författare. Inte handlar det om jul heller. Det har jag lust att läsa högt för oss under julen. Eller att någon läser högt.

Innehåll och årstid matchar inte alls. Det hänger inte ihop, det heller.